Tordmule

Att svenska lag har det svårt i Europa, i synnerhet mot irländska lag, är ett smärtsamt faktum. Trots allt är vi rankade 28 i Europa mot Irlands 35, men bara för ett år sedan var skillnaden ännu större, med allsvenskan som 26:a och irländska ligan på 40:e plats. Snart är skillnaden utraderad. Det ser man om inte annat på att irländarna nu har börjat värva spelare från Norden, storsatsande Drogheda har värvat finska laget Hakas målvakt Mikko Vilmunen. Haka slutade trea i Veikkausliga det gångna året. Visserligen har Drogheda sedan tidigare en finsk spelare, forwarden Sami Ristila, som också kom från Haka, men frågan är när eircom League börjar värva från Sverige också. För bara ett år sen var Djurgården och Shelbourne överens om Jason Byrne och skillnaden i kvalitet och ekonomiska resurser var uppenbar, snart kan situationen vara den omvända. Jag bävar inför den dagen.

Etiketter: Shelbourne

De flesta fotbollsspelare lyckas inte med sin karriär. Om målet är att alltid nå högst upp är det endast ett par svenskar per decennium som klarar av att spela sig till en ordinarie plats i något av världens bästa lag. Från dessa lag och neråt fylls det sedan på med spelare som i varierande grad inte har nått dit de vill. En av dessa spelare kom till Djurgården inför året i superettan 2000 efter att ha misslyckats i IFK Göteborg. Han hette Stefan Bärlin och hade varit ett av de största löftena i en av svensk fotbolls starkaste kullar någonsin, 76/77:orna med spelare som Fredrik Ljungberg, Daniel Andersson, Anders Svensson och Yksel Osmanovski. Ibland undrar jag hur det känns att stupa på den sista tröskeln, när man har varit med så länge.

Stefan Bärlin kom alltså inte längre. Han var riktigt bra i Superettan 2000 och därefter hyfsat ordinarie fram till att Babis Stefanidis började slå igenom 2002. Han hade också ständiga besvär med skador och sjukdomar. Efter guldet 2002 återvände han till sin tidigare klubb Västerås SK i superettan och blev på nytt en firad målskytt. Så skulle karriären sakta avklinga, trodde nog de flesta. Men 2005 bytte han till IK Start i norska tippeligan för att för första gången spela i en icke-randig matchtröja och är väl, på något vis, en stjärna där. Med facit i hand visar det sig att Stefan Bärlin hade mer gemensamt med de mer anonyma namnen i den framgångsrika 76/77-kullen, spelare som Erik Johansson, Martin Åslund, Kleber Saarenpää och Alexander Östlund.

Etiketter: Gamla spelare

Inte bara för att jag har svårt att uppbringa något känslomässigt band till någon före detta Djurgårdare idag, och inte bara för att det finns massor av spelarrykten att kommentera, väljer jag idag att skriva om silly season. Men till stor del.

Expressen har onekligen satsat hårdast på silly-bevakningen under hösten, och levererar hela åtta artiklar om spelare som väljer att stanna eller röra på sig. Tyvärr väljer Mikael Lustig tydligen att stanna minst ett halvår till i Sundsvall, en spelare jag mycket gärna vill se i Djurgården.

Ett annat rykte som varit i svaj under en tid är att Johan Arneng är på väg från Djurgården. Det har även rapporterats om en schism mellan förre tränaren Kjell Jonevret och Arneng, men frågan är om det inte kan sägas att den senare vann den kampen. För min del är Arneng en av de absolut viktigaste spelarna i Djurgården, den spelare i dagens trupp (ihop med Toni) som under längst tid också har presterat på högst nivå i blårandigt. 2006 blev dock en något svagare säsong från Arnengs sida än vad vi är vana att se. Dessutom har Arneng haft ett tungt år i familjelivet. Den kända IFK Göteborgsbloggen Bara ben på Glenn Hysén väljer att exploatera hans personliga tragedi på följande sätt:

Enligt ryktesuppgifter till Baraben ligger prislappen på Arneng i trakten av förhållandevis "billiga" 3 miljoner kronor och Djurgården har visat god vilja att släppa Arneng som vantrivts i Stockholm under det senaste året och söker ett miljöbyte.

En av Djurgårdens före detta ansvariga tränare har nyligen även berättat för Baraben att Arneng troligtvis skulle vara mer intresserad av att få en framskjuten roll i IFK Göteborg...

Huruvida man bara speglar verkligheten eller som jag ser det blandar ihop hans fotbollsspel, innehållande transfersummor och uttalanden från före detta tränare, med en rent personlig tragedi genom att länka till ett dödsfall inom familjen, som till skillnad från allehanda allsvenska rattfyllor och misshandelsdomar inte på något sätt kan räknas som "eget ansvar", låter jag andra mer kunniga uttala sig om. Personligen tycker jag att det är dåligt gjort av en alltmer humorlös Göteborgsblogg som tycker det är kul med höhö-skämt om kvinnliga fotbollsspelares sexualitet.

Etiketter: Djurgården

Inför den allsvenska säsongen 2001 värvades två bomber. Andreas Isaksson från Juventus och Johan Wallinder från Helsingborg. Framförallt Wallinder var efterlängtad bland fansen, där många var oroliga för det lättviktiga anfallet som dessutom berövats på några spelare sedan avslutningen i Superettan. Med Wallinder kom en lite tyngre anfallare som var en av allsvenskans främsta löften, även om han hade haft en märklig formsvacka i Helsingborg som försvunnit såfort han blev utlånad tillbaka till sitt kära Örebro. Men någonting saknades och efter den svaga starten för både DIF och Wallinder säsongen 2001 blev med tiden andra spelare förstaval i kedjan. Sommaren 2002 spelade Johan Wallinder sin sista match i blårandigt mot Väsby i cupen, för att sedan sin vana trogen bli utlånad till Örebro, där han gjorde en fullt godkänd höst och tre mål.

Den förste av Djurgårdens storvärvningar misslyckades alltså helt och spelade endast 21 seriematcher. 2003 blev han utlånad till Enköping, testade bland annat att spela högerback innan han 2004 valde Café Opera (framför Västerås SK). Vad Johan Wallinder därefter har gjort är för Tordmulen okänt.

--

I Irland är silly season lika påtaglig som här. Corks Danny Murphy är nu klar för Motherwell, och det ryktas om att Dundee är ute efter Jason Byrne. Priset till ligans bäste spelare gick för första gången till en icke-europé, Shelbournes offensiva mittfältare och kamerunier Joseph Ndo. Som är kontraktslös. För svenska lag borde det vara en mycket intressant spelare, som bevisligen klarar av att spela i en liga där högt tempo och fysiskt spel premieras före tekniken. Precis som i allsvenskan.

--

Tillägg: Malcolm på Forum 1891 meddelar att Johan Wallinder jobbar på Financial Hearings i Stockholm. Under spelarkarriären tillgodogjorde han sig en ekonomutbildning i Örebro. Om han fortfarande spelar fotboll på någon nivå är okänt.

Etiketter: Gamla spelare

Få spelare i Djurgården har berört så lite som Samuel Wowoah. Jag har inte hört någon yttra sig nostalgiskt om den gamle derbykungen, lika lite som publiken sjöng hans namn när han fortfarande spelade i DIF. Hur kan en allsvensk toppspelare bli så bortglömd? Innan invändningarna kommer, han blev köpt av svenska mästarna 2000, därefter köpt av vice och blivande svenska mästarna 2002, och sedan köpt av blivande vicemästarna 2005. Tordmulens tysta gissning är att det beror på Wovvens spelstil. Aldrig en närkamp i onödan, helst inte om det behövs heller. Frågan är om det sitter i huvudet eller upphängt på en låg smärttröskel. För mest av allt lurar han sig själv. Självklart hade han nått mycket längre, speed, teknik och målkänsla finns där, om han bara tog en och annan närkamp. Istället för att vara elfte man i en allsvensk startelva av toppklass, hade han kunnat vara elfte man i en startelva i Belgien istället. Till exempel.

Kanske är det därför vi inte har tagit Wowoah till våra hjärtan. När spelare som Markus Karlsson maximerade sin potential såg vi en spelare där en plats i laget betydde någonting, och belönade honom med vår kärlek. Hur vi än tittade på Wovven såg vi aldrig att det betydde honom något.

Samuel Wowoah lämnade DIF efter guldet 2003 för ett misslyckat år i Stabaek, och gick sedan till IFK Göteborg. Där har någon kommit på den bisarra idén att kanske göra om honom till vänsterback.

Etiketter: Gamla spelare

För mig är Lucas Nilsson en av de spelare som personifierar det gamla Djurgården. Vill väl, kämpar mycket, men räcker inte riktigt till. Ofta hämtad från närområdet. Ungefär som hela 90-talet. Med sin attityd och djurgårdshjärta överlevde han i alla fall utrensningen 1999 och lyckades hålla sig hyfsat ordinarie i Superettan 2000. Det var nog det perfekta avslutet för en spelare som sedan sökte sig vidare till Kalmar, men även i röd tröja visade sig allsvenskan vara för tuff för honom. De senaste åren har han spelat i Sylvia, och än en gång varit med om att föra ett lag högre upp i seriesystemet. IF Sylvia och Lucas Nilsson spelar 2007 i superettan.

Anmärkning och ändring: Lucas Nilsson lägger tydligen av med fotbollen. Det kan man läsa om här. Och på tal om anmärkningar står det där att Lucas är smålänning och att han har hus på Öland. Nu vet jag inte om vad ölänningar har att säga om att bli kallade smålänningar, men som uppvuxen i Björnlunda är väl ändå Lucas sörmlänning?

Etiketter: Gamla spelare

Efter raset ner i superettan 1999 byttes stora delar av truppen ut. Bland många nya fanns en norrländsk center, Jörgen Sundström från Piteå. Förutom att han kämpade om titeln som försäsongskung 2000 blev det dock aldrig något genombrott i DIF. Efter endast en säsong lånades han ut till Värtan 2001, sedan blev det Brage 2002 där han dock under lång tid var uppskattad. I år verkar han dock ha trappat ner på karriären genom att spela i Kvarnsvedens IK i div 3. Och även om vägen mellan Piteå och Stockholms stadion blev för lång kom han i alla fall halvvägs, till Borlänge.

Etiketter: Gamla spelare

Enligt den tunna kvällstidningen är den fortfarande unge centern Mikael Dahlberg på väg till Djurgården. Hur stort behovet av honom är, är omöjligt att uppskatta, att Quirino är osäljbar är en sak men frågan är om vår älskade gröngula pringlesman överhuvudtaget är spelbar? Av någon anledning driver också Robert Laul en kampanj mot Micke Dahlberg, med en frenesi (här och här) knappt Jan Majlard når upp till gentemot Zlatan och Tony Ernst.

Hursomhelst började allehanda klubbar rycka i Micke redan 2003, då han och Petter Andersson slog igenom som Västerbottens två 18-åriga guldklimpar. Petter lät sig övertalas att genast skynda ner till Hammarby, men Dahlberg stannade trots anbud i Umeå FC fram till sommaren 2004, då han växlade div.2 Norrland och UFC mot allsvenskan och GIF Sundsvall. Något större genombrott har han inte fått där, men så är Giffarna också en klubb som har stagnerat ordentligt de senaste åren. Jag har faktiskt lattjat (hej Kjell!) lite boll med Dahlberg en gång, och som sig bör har han som "oteknisk" center på elitnivå en teknik som vida överstiger vad vi hobbylirare förfogar över. Det hedrar honom att han vid det tillfället enbart använde sig av sin teknik, utan att kombinera med sin fysik, för att utjämna nivåerna något. Ändock lyckades jag med min hemmagjorda Thierry Henry-fint lura honom en gång vid mittplan, sådana minnen vårdas ömt.

Frågan är ändå om DIF med tanke på den nuvarande anfallsbesättningen behöver just Micke Dahlberg. Tordmulen ser hellre två ytterbackar och en offensiv mittfältare, varav en faktiskt lyder under samma chef som Dahlberg, och en just fick en rimlig prislapp på sig.

Etiketter: Djurgården

Han är fortfarande kapten. Det tror jag många håller med om. Och det är bara två år sedan han lämnade Djurgården. Avskedet blev inte helt värdigt, ett halvår i Essen som ledde till degradering ur 2. Bundesliga, men putsades på slutet med att föra upp Stabaek i högsta ligan och hålla dem kvar där i år. Fansen gillade honom i såväl Ruhr som Oslos förorter, vissa spelare blir alltid älskade, Karlsson är en sån. Hans nio år i Djurgården är en stor bedrift, 168 seriematcher, var han den enda spelare i Superettan 2000 som hade överlevt båda rasen 1996 och 1999?

Jag minns framför allt säsongerna 2002 och 2003 då han var outstanding. Vi glömmer 2004 och tänker hellre på att hans fruga dessutom var skyttedrottning i damlaget, och hoppas att inte bara damlaget får påfyllning av talang i framtiden. Nu ska han tydligen fortsätta som tränare i Magnus Pehrson och Tommy Jacobssons ungdomssatsning, och vi har nog inte sett honom för sista gången i mer officiella DIF-sammanhang. Jag kommer också minnas honom som den senaste (siste?) spelaren i DIF som kunde utföra riktiga glidtacklingar.

---

I spelarjakten dyker det upp ännu mer namn från Irland.

• Redan förra året djurgårdsryktades det en aning om Corkmittbacken Danny Murphy, nu är det klart att han lämnar Cork. Ny klubb oklar men enligt honom själv lutar det åt England eller Skottland, till exempel Motherwell.
• Corks stora stjärna de senaste åren George O'Callaghan lämnade i somras klubben efter interna bråk. Fortfarande klubblös men tränar med Ipswich. O'Callaghan är en kraftfull mittfältare som framför allt styr spelet framåt.
• Före detta Shelbourne är Wesley Hoolahan. För ett år sedan lämnade han klubben för en misslyckad sejour i Livingston, som åkte ur skotska högsta ligan. Då lånades han ut till Blackpool i engelska tredjeligan, där det har gått så bra att de vill köpa loss honom. Hoolahan är en mycket teknisk offensiv mittfältare som fick sitt stora genombrott i Shelbournes CL-kvalmatcher mot Hajduk Split och Deportivo La Coruña 2004. Stuart Baxter känner i alla fall till Hoolahans kvaliteter, fast hur hinner han träna Blackpool och Helsingborg samtidigt?
  

Etiketter: Gamla spelare

Tydligen ska de flesta klubbar spela i någon slags U21-allsvenska nästa år, det tycker alla är jättebra för då kommer svenska klubbar få bättre arenor, bättre skattevillkor och bättre klimat. De svenska tränarna kommer att bli skickligare, för att inte tala om klimatet. Hönsfoder på Fredriksskans är bye bye. Eller hur var det nu, orsak och verkan? Någon på förbundet (Sune Hellströmer? Tommy Theorin? jag anar medelmåttornas sammansvärjning) har kommit på ett sätt att sätta sprätt på alla de däringa tv-miljonerna som rullade in i våras. Till ingen nytta. Men jag ska faktiskt inte gå in djupare på detta, det har Smokebelch på Forum 1891 redan gjort 2006-11-19 14:34:10 och jag lånar helt sonika hans mycket kloka ord till detta inlägg.

U21 serien är ett praktexempel på idéer som låter bra tre på morgonen för att sedan i dagligt ljus visa sig var just idéer som låter bra tre på morgonen.

Låt mig förklara min ståndpunkt; är du eller någon annan av annan åsikt så har ni fel.

Ideologiskt eller enbart praktiskt eller vadfan som helst så kan det aldrig vara bra att begränsa talang. Som substitut för annat så kan det visst verka bra , men se på OS fotbollen.
Fotboll måste tyvärr vara den sport som har den lägsta statusen av alla medaljer som kan gå att få i OS sammanhang. Att jmf med "VM" guld i Hockey.

Visst är det lockande med en serie där unga talanger kan visa sina kunskaper. visst är det lockande med en serie tävlingsmatcher där klubbar med storhetsvansinne kan köpa upp en hel drös talanger ifrån klubbar där dessa kanske skulle få spela riktigt seriespel och istället mötas i en skyddad verkstad där de slipper spela mot "riktiga" fotbollspelare.

Visst är det lockande med en liga där man slipper en massa åldringar över 21 år som spelar matcher enbart som matchträning.

JAG KAN INTE SE DET POSITIVA I DENNA LIGA!
Jag orkar inte heller framföra en massa idiotiska argument och svara på dem samtidigt.
Vad som än läggs fram i positiv anda så är effekten av denna "liga" att kostnaden för att driva fotbollsklubb ökar, det kommer att öka administrativa poster i exponentiell takt på kanslierna.
Biljetterna blir dyrare!
Varför.
Jo för att skapa en skydda verkstad i Allsvenskan. Att förstärka det monopol som allsvenska klubbar idag har genom ett brett kontaktnät inom kommunnivå och övrig s k "nätverksbyggande!
Jag är övertygad om att malmö ik eller vad de heter är ett bra mycket bättre fotbollslag än malmoe ff, men de kommer med dagens utveckling aldrig ha möjlighet att påvisa det.

en Liga enbart för junisar är en perfekt orsak för stora klubbar att köpa upp talanger ifrån klubbar såsom brage eller liknande och sedan placera dem i karantän eller "talangutveckling" i en liga där de enbart möter liksainnade.
Frågan är hur mycket man utvecklas i en liga där man segregerar talangfulla spelare p g a ålder.

Frågan är om inte spelare utvecklas bättre i riktigt seriespel.

Frågan är om inte denna liga enbart kommer att tterligare spä på det "avstånd" som finns mellan första serien och den s k superettan som finns i landet.

Rörigt visst,.
Men det finns inte ett enda hållbart argument för en u21 liga om det inte är så att man ytterligare vill kräma ur pengar ur en sport att det på sikt dödar intresset för sporten.

överdrivet visst, men så jäkla långt ifrån sanningen är det inte.

en u21 serie; ack så trist.

Etiketter: Svensk fotboll

Shelbourne FC tog igår sitt trettonde guld och det tredje på de senaste fyra åren. Efter att i många år varit en jojo-klubb lyckades Dublin-laget, som spelar på Tolka Park, i slutet av 90-talet stabilisera sig och är det tidiga 2000-talets odiskutabla dominant i irländsk fotboll. Samtidigt har irländsk fotboll tagit sina första stapplande steg för att skapa en mer slagkraftig liga, genom att bland annat gå över till vår-höst säsong, försöka modernisera arenorna, och lansera ligan på hemmaplan med ett inhemskt fotbollsmagasin i tv på måndagar. Likheterna med Sverige och Djurgården är många, ibland oavsiktligt, ibland inspirerat från den skandinaviska fotbollen med avsikt.

Jag följde den avgörande matchen Shelbourne-Bohemians som streamades på den irländska televisionens hemsida. Det blev ett avgörande på mållinjen, där Shelbourne vände 0-1 till 2-1 och därmed säkrade ligasegern på målskillnad gentemot Derry, som hemma på Brandywell (hej IFK Göteborg!) besegrade förra årets mästare Cork med 1-0. Guldet kan tillfälligt rädda Shelbourne, som dras med svag ekonomi och vid flera tillfällen har hejdat löneutbetalningarna. Men de flesta supportrar är inställda på att många av de tyngsta namnen försvinner. För en utomstående betraktare är det ändå en formidabel bedrift att spelare som i somras hade lönestopp samtidigt spelade sitt livs fotboll och gjorde det ryck som visade sig lägga grunden för guldstriden. Under samma tid pressade de även danska Odense i Intertotocupen (seger hemma med 1-0 men totalt 1-3), Odense som senare gick hela vägen in i Uefacupens gruppspel. Att de dessutom på sina 8 senaste hemmamatcher i europaspelet är obesegrade (mot bl a Deportivo La Coruna, Lille och Steaua Bukarest) vittnar om en mentalitet där europaspel fortfarande betyder något.

Det finns väldigt många aspekter på irländsk fotboll och Shelbourne som är intressanta för denna blogg och de lär dyka upp i framtiden, men för denna gång nöjer jag mig att lista de mest intressanta spelarna i Shelbourne, ur ett djurgårdsperspektiv.

• Jason Byrne känner vi alla till, han vann för fjärde året i rad skytteligan, trots skadebesvär. Kolla inlägget han slår in till Glen Crowe för guldmålet 2-1. Den stillastående bollträffen och bollbanan påminner om Kim Källströms bananinlägg till Geert på Stadion mot Landskrona 2003.

• Mittbacken Sean Dillon kan även spela vänsterback och har U21-bakgrund.

• den offensive mittfältaren Joseph Ndo har VM-erfarenhet med Kamerun 1998.

• Sist men inte minst lagkaptenen Stuart Byrne, en tvåvägsmittfältare, som sekunderna efter guldet levererade denna fantastiska intervju. Den är väl värd en minut av er tid och visar en härlig klubbkänsla. Bakgrunden är att Shelbourne har nekats poäng de anser sig ha rätt till när andra lag har spelat med olicensierade spelare men fotbollsförbund som agerar klart och tydligt är tydligen en bristvara även på den gröna ön. En av påhejarna till beslutet är Derrys tränare Stephen Kenny...

Etiketter: Shelbourne

Idag blir det ingen gammal djurgårdsspelare. Det blir till att börja med en gammal fotbollsspelare, en av de största. Måhända var han inte störst i Sverige, den galopperande majoren som anförde de magiska magyarerna. Kanske var vi alltför förblindade av våra framgångsrika Italienproffs och av våra egna rekordår. På kontinenten var han kanske den störste europén fram till Cruyff och Beckenbauer. De minns honom auf deutsch, en español och francais. Detta om den store.

---

Den lille är före detta tränare i Djurgården. Att det skulle vara svårt att bli av med honom hade jag nästan väntat mig, men det är inte Kjell Jonevret som har utformat anställningen. Det ansvaret faller tungt på DIF:s ledning. Och det var inte nödvändigt att förminska honom ännu mer genom att låta honom få sparken via ett pressmeddelande. Jag har det högsta förtroende för Bo Lundquist, men hans agerande i detta fall tyder på att han antingen hade glömt bort Kjelles villkor, eller att han räknade med att Kjell Jonevret snällt skulle ta mössan i hand och tåga iväg till arbetsförmedlingen. Forsättning lär följa.

---

Drömmen tillskrivs DIF fotbolls arenaansvarige Ulf H Petersson. Jag lär få återkomma i detta fall men att redan nu ha konkreta planer för läktarnas utformning (etage), storlek (25000) och plats (Östermalms IP) är ord som rinner som renaste honung, skördad av blonda oskulder, över mina läppar. Att vi helt uppenbart har tagit ledningen i Stockholms arenarace, är för en klubb som ska vara steget före väldigt passande. Tydligen vill även ett multinationellt agent-reklam-sponsor-bolag gärna doppa fingrarna i honungsburken. Att det skulle vara odelat positivt är jag tveksam till, och påminner gärna om denna mystiska affär. Eller mer konkret rörande IMG; detta och detta.

Etiketter: Djurgården

De nya tränarna svär sig fria från de gamla. Redan nu. Agerandet har vi sett förut, framför allt i det näringsliv DIFs nya VD är hämtad ifrån. Om något i bygget blir fel, kan man nu skylla på att grunden var för dålig. Tordmulen går inte på såna lätta finter utan tänker vänta tills resultat har levererats.

Men anta att det som sägs om den dåliga träningen är sant. Vad har de då sysslat med ute på Kaknäs? Inte taktikgenomgångar enligt han och han, och tydligen inte fys. Djurgårdens fystränare (avgående? före detta? fast anställda?) sa i alla fall halvvägs in på säsongen att, sån brandman han är, det tar sig. Och vem är egentligen fystränare? Martin eller Ola? Kompletterade av hockeyns fystränare?

I betraktarnas ögon har dock Djurgårdens spelare sett alltför slöa ut i år. Och det bör göras något åt det. Men det är förvånande att ett lag med en nästan tvåsiffrig tränarstab har tillåtits få så dålig kondis.

Etiketter: Djurgården

Om ens bidrag på fotbollsplanen är att springa i full fart fram och tillbaka, kallas man för Håkan Mild och fotbollsdödare. Men inte om man är kortväxt, eller har ett utländskt klingande namn. Louay Chanko är svårt drabbad av båda dessa fenomen och är därför den lille teknikern. Både i Lasse Granqvists racer-referat och i Arne Hegerfors mindre substantiella namedropping-teknik. Kanske spelar det också roll att Chanko faktiskt är för liten för att vara den defensiva mittfältare han vill vara. I Djurgården fick han mest vara förste reserv till yttrarna, och är mest ihågkommen för sitt frisparksmål mot AIK i 3-4 matchen, samt det avgörande målet som gav plötslig död åt cupfinalen mot AIK senare samma år.

Därefter har kosan burit honom till Malmö FF, AEK Aten och sedan i somras Hammarby. Aldrig har han riktigt fått chansen.

Etiketter: Gamla spelare

Mannen med fast anställning fick gå ändå. Svensk arbetsrätt var tydligen inte så stark ändå, var det inte något parti som gick till val på denna fråga? Denna post blir lite längre än vad som hittills varit fallet.

När Kjell Jonevret lämnade sin post som verksam tränare i slutet av september var det inte en dag för tidigt. Förtroendet från supportrarna hade, utan att gå in på enskilda faktorer, tagit slut efter förlusten mot Ruzomberok och enbart en överenskommelse inom Djurgårdsfamiljen gjorde att Jonevret därefter kunde sitta kvar, delvis i brist på tränaralternativ. Under alltför lång tid hade han då visat en brist på taktisk fingertoppskänsla kombinerat med allehanda krämiga uttalanden.

Men redan innan detta avsked hade hans fasta anställning visat sig mer och mer bli ett ok om föreningens nacke. Rollen som skicklig tränare blandad med föreningens utkikspost för framtida satsningar var en utmaning Kjell Jonevret helt enkelt inte var skicklig nog att bemästra. Dessutom innebar tjänsten i sig en otydlig ansvarsfördelning mellan Kjell, Bo Andersson och riskkapitalisterna. Vinterns värvningar av Pringlesmannen Quirino, Stefan Batan och Lance Davids har alla när de presenterats eller senare fått grumliga förklaringar, vem var det egentligen som värvade Lance Davids? Att Lance under hösten antingen har gjort en Daniel Sjölund eller en Bajen, ni får bestämma, spelar egentligen ingen roll.

I denna stund får man ändå inte glömma att tacka Kjell för den tid som varit. Han fick in syre i en förening som rullat sin (Råsunda)-mössa för hårt under 2004, en situation som är märkligt lik den vi har idag. När han sedan fick tillgång till lite startspray till en hackande Djurgårdsmaskin 2005 i form av två meter danskjävel lyckades han till och med vinna dubbeln. Framgångarna tystade och övervann kritiken. Men att framgångarna skedde till priset av långsiktig stabilitet och ett steg bakåt stod i år alltför klart.

Den nya tränaren i form av Siggi Jonsson kan ännu inte kommenteras. Av de sporadiska uppgifter som hittills framkommit vid sidan av skrattattacker, är det mest oroande att detta skulle vara ännu en kompisvärvning signerad Bosse Andersson. Vad varenda djurgårdare från sektion B till fonden däremot har sett, är att vi behöver en taktiskt skicklig tränare. Inte ännu en motivator...

Till sist värvades också en dragspelande trädgårdstomte. Alltså är det slutligen bevisat att omdömet påverkas när alltför många engelska journalister har killat en i magen. Från insidan.

Men när någon stor klubb ute i Europa funderar på att låna ut talanger som behöver matchtid, eller göra sig av med spelare som aldrig riktigt kommer färga i Champions League, kommer åtminstone DIF få veta det före Gefle. Bara en sån sak.

Etiketter: Djurgården

Zoran stannar i Qviding även 2007 för att kunna bygga för framtiden, som det heter. På något sätt har han rätt, även om det låter löjligt för en klubb som spelar sina matcher på något som mest liknar en äng. Hans efterträdare i Djurgården visade sig slutligen bygga luftslott, men frågan är vad den nye Siggi Jónsson helst bygger på. Jag hoppas samma material som Zoran en gång satsade på.

Etiketter: Djurgården

Ett av namnen i Dorsin/Henriksson generationen var Pagguy Zunda. DIF höll kvar vid honom via utlåningar till Värtan och Assyriska, innan han började vandra sin egen väg. Senast sågs han 2005 i norska div. 2 i SK Gjövik-Lyn. Om han är kvar där och hur hög klass det är på den serien, med motståndare som Lilleström och HamKam 2, förtäljer icke historien.

Etiketter: Gamla spelare

Midvinternattens köld är hård, endast tomten är naken...
Ungefär så kunde klimatet beskrivas när två unga kongoleser anslöt till Djurgårdens trupp i december 2001, och väckte en del ögonbryn. De var tydligen knappt fotbollsspelare. Men knappt nio månader senare gjorde Bapupa debut i allsvenskan med ett avgörande 1-0, innickat på hörna, mot Landskrona. Senare det året var han inte på plan när DIF vann cupfinalen mot AIK, men 2004 inleddes en svit av tre raka cupfinaler. Då i DIF, 2005 i Åtvidaberg och i år med Gefle.

Etiketter: Gamla spelare

När vi redan var utsparkade ur Uefacupen 2005 presenterades sydafrikanan Siyabonga Nomvethe på lån från Udinese. Något corkat tyckte många, när det inte var så många matcher kvar av säsongen. Efter bland annat det avgörande målet i "guldmatchen" borta mot IFK Göteborg var det ändå med viss sorg man konstaterade att han lämnade klubben vid jul. Hans förmåga att fixa enkla frisparkar när laget behövde det var inte långt från Fredrik Ljungberg. Rutin och smartness ihop med speed och teknik, nuförtiden i Ålborgs färger.

Etiketter: Gamla spelare

1999 gjorde den undernärde ynglingen från Södertälje succé i ett annars ganske icke-succé DIF. 8 mål för den allsvenska jumbon. Till årets nykomling blev istället medias kelgris Kennedy Bakircioglü, fantastiska 1 mål för Hammarby och med en ganska svag debutsäsong bakom sig. Sju år senare har den tröge Kennedy slutgiltigen slagit sig in i "nästan"-landslaget, som ett slags 20:e val i truppen. Hans klubbkamrat i Twente Sharbel får återigen finna sig i att bli sidsteppad. Från Djurgården försvann han redan 1999, i en väl känd bytesaffär med AIK.

Etiketter: Gamla spelare

Tack vare en framgångsrik bror i Jonatan Johansson hamnade den unga mittfältaren Jesper Johansson i DIF 2001, men några större framgångar nådde han aldrig. 2003 skrev han på för Brage och sedan 2005 spelar han i Västra Frölunda. Han har åtminstone kommit närmare sin bror. Inte spelmässigt men geografiskt.

Etiketter: Gamla spelare

En av de största talangerna i svensk fotboll fick chansen från start och gjorde också det avgörande 1-0 målet. För fyra år sen hade en ung Babis Stefanidis slagit sig in i Djurgårdens startelva och dribblade brallorna av en ung Fredrik Stenman innan han spelade fram till Adde Johanssons 1-0 mål. Idag spelar Babis i Helsingborg och håller sakta på att återta den status han förlorade sedan han lämnade DIF 2004.

Etiketter: Gamla spelare

Jag såg en svart katt gå över gatan idag, det betyder nog att der Kapitän Johannesson snubblar in ett självmål vid 0-0 och 75 minuter spelat. Otur hade däremot sällan Tobias Hysén, som trots en dålig säsong i år blev såld till the Black Cats, Sunderland AFC. MQ-mannen Tobbe spelade i DIF 2004-2006.

Etiketter: Gamla spelare

På söndag avgörs allsvenskan. DIF spelar nästan som vanligt mot Elfsborg i sista omgången, och en spelare med konneksjån i båda lagen är Fredrik Stenman. Han spelade i Elfsborg 2002, i DIF 2003-2005, och nu spelar han i Bayer Leverkusen.

Etiketter: Gamla spelare

Här ska jag spåra upp vad som har hänt med gamla DIF-spelare.

Etiketter: Tordmulens kobbe