Tordmule

Djurgårdens IF. Och vad som hänt med gamla spelare.


Förlust på hemmaplan. Mot ett tippat bottenlag, som har tappat sina två största stjärnor inför säsongen. Och det värsta var att Gais inte ens vann, utan det var vi som förlorade.

Förlorade från start när Mattias Jonson inte kunde spela. Det är bara att inse att vår taktik kan heta 4-3-3, 4-1-3-2 eller spela banjo hos en supporterklubb i Solna, det är ändå Mattias Jonson det hänger på. Med honom långt upp ute till höger vågar plötsligt mittbackarna slå passningar in i banan, vänstermittfältaren utmana, den offensiva mittfältaren ta överlappande löpningar. Utan mannen från Kumla - Jonevrets ande kommer tillbaka. Så är det. Så illa.

Förlorade på bänken när Siggi och Paul konsekvent genom matchens 90 minuter (förutom paniken - nej, ovärdigheten - i slutet) spelade med felvända spelare på kanterna. För fan, Gais ytterbackar var David Durmaz och Kenneth the fuck Gustafsson, och de har som partytrick att bli petade av Roland Nilsson när han vill byta in någon snabbare - sig själv, 45 år gammal. Sådana ytterbackar ska vi utmana med löpningar på utsidan, inte med att vända in i banan så fort bollen kommer fram. Det funkade på högern så länge Lance var med, Kenneth the fuck hade det jobbigt. Sen kom Enrico in och KtF behövde bara tänka på att stå rättvänd när Enrico vände inåt. Jag förstår tanken med Sjölund i mitten, men med dagens matchutveckling hade han behövts till vänster, Enrico i mitten och Komac till höger.

Laget förlorade - några av lagets stöttepelare spelade inte bra idag. Arneng gjorde en dålig match, Concha såg okoncentrerad ut, Johannesson och Kuivasto verkade ha gjort en ny uppdelning där Johannesson tog dueller och Toni djupet - resultat: Färre dueller vunna av der Kapitän och sämre uppsamling av bollar från Tonis sida. Stoltz satte inte press på Gais högerkant en enda gång, en sak att försvara sig på bortaplan mot svenska mästarna, en sak att slå sin motståndare på hemmaplan. Vad en spelare som Tauer betyder är uppenbart - glöm inte att det var tyskens överbelastning på vänsterkanten som låg bakom både 1-1 och 2-1 mot Helsingborg, äkta spelmål. Sedan dess har vi gjort ett kontringsmål mot en anfallande HIF, och två mål på fasta situationer mot Elfsborg.

Dessutom en kollektivt svag insats de sista 20 minuterna då inte ett vettigt anfall skapas och sju man stillastående väntar på en långboll från trebackslinjen.

Till sist, Håkan Jonasson är inte en av allsvenskans "domarstjärnor". Derbyn och stormatcher brukar tilldelas Fröjdfeldt och därefter en fallande skala som aldrig verkar nå fram till Jonasson. Kanske är han inte lika bra som de andra. Jag lämnar bedömningsfrågorna, fyra-fem straffsituationer varav Komac och Jones nedbrottade löpning ner till höger i andra båda borde vara mycket nära en avblåsning. Det som avslöjade Jonasson som en liten man och sämre domare var hur han flera gånger i andra halvlek gjorde "jag stannar klockan"-tecknet, men ändå blåste av precis som mannen med S.K.Y.L.T.E.N. anmodade, efter tre minuter. De tre minuterna bokförs till fem byten och skadebehandling, var Jankulovskis två minuter att knyta skosnöret i slutet hamnade (under Jonassons stoppade klocka) får väl domarbasen Bo Karlsson svara på. Och kanske vad "jag stannar klockan"-tecknet betyder i Jonassons värld.

Etiketter:

1 Responses to “Alla förlorade”

  1. # Anonymous Anonym

    En mycket bra analys!  

Skicka en kommentar

Search


Kontakt

  • Epost: tordmule [ dog ] gmail.com



Prenumerera

RSS



Blogger
Bloggtoppen.se

Powered by FeedBurner
Get your blog worth button at autopinger.com!