Tordmule

Jag som egentligen tänkte svänga ihop en mustig brygd om Jesper Blomqvist, blev rätt desillusionerad av gårdagens förberedelser och resultat. Först fick man höra om landslagets startelva - suck. Sedan trillade Norrköping kraftigt försenade ner till Portugal med magsjuka målvaker och av den värdefulla kraftmätningen skulle det bara bli ett träningspass med i värsta fall Bosse Andersson i Norrköpings mål. Och resultatet skulle inte betyda någonting, för vad är 6-0 mot ett juniorlag?

Nu blev det ju inte så. 6-0 hade inte betytt något, men 1-2 betyder en hel jävla massa. Och den eventuellt provspelande tysken för en defensiv mittfältsplats var i 90 minuter helt definitivt en provspelande mittback, en plats vi absolut inte behöver komplettering på. Oavsett om Kozica försvinner eller inte.

Det gjorde inte heller saken bättre med 1-2 i den andra matchen. Att Sverige inte funkar när inte Ljungberg funkar har vi sett länge, och Lagerbäck har bara brytt sig om att öva in ett spel som är baserat på Ljungberg. Så har det ju varit - med framgång - sen 1998. Det är tamejfan nästan obscent efter nio års landskampande. En plan B, en insikt om att även Ljungberg blir äldre, vadsomhelst. Som det är nu riskerar perioden 2004-2008 bli ihågkommen som när vi hade chansen, men sumpade den. Hade chansen bestående av en handfull spelare av hög internationell klass, födda i början på 1980-talet, en ovanligt talangfull kull, och matcha in och ge dem chansen. Om man säger så här, sådana spelare har vi sällan samtidigt. Men istället fryser han in och låser fast, nästan gör sig ovän med dem. Du sår vad du skördar. Inte Lars Lagerbäck. Han går kanske redan i år (om vi - fullt möjligt - missar EM) och tar förmodligen en hel spelargeneration med sig. Nästa förbundskapten riskerar att få börja på noll.

Etiketter: Djurgården, Svensk fotboll