Få spelare i Djurgården har berört så lite som Samuel Wowoah. Jag har inte hört någon yttra sig nostalgiskt om den gamle derbykungen, lika lite som publiken sjöng hans namn när han fortfarande spelade i DIF. Hur kan en allsvensk toppspelare bli så bortglömd? Innan invändningarna kommer, han blev köpt av svenska mästarna 2000, därefter köpt av vice och blivande svenska mästarna 2002, och sedan köpt av blivande vicemästarna 2005. Tordmulens tysta gissning är att det beror på Wovvens spelstil. Aldrig en närkamp i onödan, helst inte om det behövs heller. Frågan är om det sitter i huvudet eller upphängt på en låg smärttröskel. För mest av allt lurar han sig själv. Självklart hade han nått mycket längre, speed, teknik och målkänsla finns där, om han bara tog en och annan närkamp. Istället för att vara elfte man i en allsvensk startelva av toppklass, hade han kunnat vara elfte man i en startelva i Belgien istället. Till exempel.
Kanske är det därför vi inte har tagit Wowoah till våra hjärtan. När spelare som Markus Karlsson maximerade sin potential såg vi en spelare där en plats i laget betydde någonting, och belönade honom med vår kärlek. Hur vi än tittade på Wovven såg vi aldrig att det betydde honom något.
Samuel Wowoah lämnade DIF efter guldet 2003 för ett misslyckat år i Stabaek, och gick sedan till IFK Göteborg. Där har någon kommit på den bisarra idén att kanske göra om honom till vänsterback.
Posted by Tordmule
27 november, 2006 at 12:13. Kanske är det därför vi inte har tagit Wowoah till våra hjärtan. När spelare som Markus Karlsson maximerade sin potential såg vi en spelare där en plats i laget betydde någonting, och belönade honom med vår kärlek. Hur vi än tittade på Wovven såg vi aldrig att det betydde honom något.
Samuel Wowoah lämnade DIF efter guldet 2003 för ett misslyckat år i Stabaek, och gick sedan till IFK Göteborg. Där har någon kommit på den bisarra idén att kanske göra om honom till vänsterback.
Etiketter: Gamla spelare
4 Comments
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
"...lika lite som publiken sjöng hans namn när han fortfarande spelade i DIF."
Hm. I stora delar har du såklart rätt, speciellt gällande personlighet och spelstil. Men att publiken ignorerade honom är helt fel. Under några år hade Wovven den solklart hårdaste ramsan, smeknamnet som upphetsat maldes fram och som fick Stockholm Stadion att vibrera: VOV VOV VOV VOV VOV VOV VOV VOV VOV!
Nåja, kanske fick inte VOV VOV Stadion att vibrera... :-)
Jo, med lite välvilja och ett selektivt minne. Poängen är väl att han i alla fall fick en rasma/sång som kändes lite cool... tillskillnad från Kims hopplösa "vi haaaar kim källström".