Mannen med fast anställning fick gå ändå. Svensk arbetsrätt var tydligen inte så stark ändå, var det inte något parti som gick till val på denna fråga? Denna post blir lite längre än vad som hittills varit fallet.
När Kjell Jonevret lämnade sin post som verksam tränare i slutet av september var det inte en dag för tidigt. Förtroendet från supportrarna hade, utan att gå in på enskilda faktorer, tagit slut efter förlusten mot Ruzomberok och enbart en överenskommelse inom Djurgårdsfamiljen gjorde att Jonevret därefter kunde sitta kvar, delvis i brist på tränaralternativ. Under alltför lång tid hade han då visat en brist på taktisk fingertoppskänsla kombinerat med allehanda krämiga uttalanden.
Men redan innan detta avsked hade hans fasta anställning visat sig mer och mer bli ett ok om föreningens nacke. Rollen som skicklig tränare blandad med föreningens utkikspost för framtida satsningar var en utmaning Kjell Jonevret helt enkelt inte var skicklig nog att bemästra. Dessutom innebar tjänsten i sig en otydlig ansvarsfördelning mellan Kjell, Bo Andersson och riskkapitalisterna. Vinterns värvningar av Pringlesmannen Quirino, Stefan Batan och Lance Davids har alla när de presenterats eller senare fått grumliga förklaringar, vem var det egentligen som värvade Lance Davids? Att Lance under hösten antingen har gjort en Daniel Sjölund eller en Bajen, ni får bestämma, spelar egentligen ingen roll.
I denna stund får man ändå inte glömma att tacka Kjell för den tid som varit. Han fick in syre i en förening som rullat sin (Råsunda)-mössa för hårt under 2004, en situation som är märkligt lik den vi har idag. När han sedan fick tillgång till lite startspray till en hackande Djurgårdsmaskin 2005 i form av två meter danskjävel lyckades han till och med vinna dubbeln. Framgångarna tystade och övervann kritiken. Men att framgångarna skedde till priset av långsiktig stabilitet och ett steg bakåt stod i år alltför klart.
Den nya tränaren i form av Siggi Jonsson kan ännu inte kommenteras. Av de sporadiska uppgifter som hittills framkommit vid sidan av skrattattacker, är det mest oroande att detta skulle vara ännu en kompisvärvning signerad Bosse Andersson. Vad varenda djurgårdare från sektion B till fonden däremot har sett, är att vi behöver en taktiskt skicklig tränare. Inte ännu en motivator...
Till sist värvades också en dragspelande trädgårdstomte. Alltså är det slutligen bevisat att omdömet påverkas när alltför många engelska journalister har killat en i magen. Från insidan.
Men när någon stor klubb ute i Europa funderar på att låna ut talanger som behöver matchtid, eller göra sig av med spelare som aldrig riktigt kommer färga i Champions League, kommer åtminstone DIF få veta det före Gefle. Bara en sån sak.
Posted by Tordmule
15 november, 2006 at 14:49. När Kjell Jonevret lämnade sin post som verksam tränare i slutet av september var det inte en dag för tidigt. Förtroendet från supportrarna hade, utan att gå in på enskilda faktorer, tagit slut efter förlusten mot Ruzomberok och enbart en överenskommelse inom Djurgårdsfamiljen gjorde att Jonevret därefter kunde sitta kvar, delvis i brist på tränaralternativ. Under alltför lång tid hade han då visat en brist på taktisk fingertoppskänsla kombinerat med allehanda krämiga uttalanden.
Men redan innan detta avsked hade hans fasta anställning visat sig mer och mer bli ett ok om föreningens nacke. Rollen som skicklig tränare blandad med föreningens utkikspost för framtida satsningar var en utmaning Kjell Jonevret helt enkelt inte var skicklig nog att bemästra. Dessutom innebar tjänsten i sig en otydlig ansvarsfördelning mellan Kjell, Bo Andersson och riskkapitalisterna. Vinterns värvningar av Pringlesmannen Quirino, Stefan Batan och Lance Davids har alla när de presenterats eller senare fått grumliga förklaringar, vem var det egentligen som värvade Lance Davids? Att Lance under hösten antingen har gjort en Daniel Sjölund eller en Bajen, ni får bestämma, spelar egentligen ingen roll.
I denna stund får man ändå inte glömma att tacka Kjell för den tid som varit. Han fick in syre i en förening som rullat sin (Råsunda)-mössa för hårt under 2004, en situation som är märkligt lik den vi har idag. När han sedan fick tillgång till lite startspray till en hackande Djurgårdsmaskin 2005 i form av två meter danskjävel lyckades han till och med vinna dubbeln. Framgångarna tystade och övervann kritiken. Men att framgångarna skedde till priset av långsiktig stabilitet och ett steg bakåt stod i år alltför klart.
Den nya tränaren i form av Siggi Jonsson kan ännu inte kommenteras. Av de sporadiska uppgifter som hittills framkommit vid sidan av skrattattacker, är det mest oroande att detta skulle vara ännu en kompisvärvning signerad Bosse Andersson. Vad varenda djurgårdare från sektion B till fonden däremot har sett, är att vi behöver en taktiskt skicklig tränare. Inte ännu en motivator...
Till sist värvades också en dragspelande trädgårdstomte. Alltså är det slutligen bevisat att omdömet påverkas när alltför många engelska journalister har killat en i magen. Från insidan.
Men när någon stor klubb ute i Europa funderar på att låna ut talanger som behöver matchtid, eller göra sig av med spelare som aldrig riktigt kommer färga i Champions League, kommer åtminstone DIF få veta det före Gefle. Bara en sån sak.
Etiketter: Djurgården
0 Comments
0 Responses to “Att göra sig omöjlig - Kjell Jonevret”
Skicka en kommentar