Tordmule

Enligt den tunna kvällstidningen är den fortfarande unge centern Mikael Dahlberg på väg till Djurgården. Hur stort behovet av honom är, är omöjligt att uppskatta, att Quirino är osäljbar är en sak men frågan är om vår älskade gröngula pringlesman överhuvudtaget är spelbar? Av någon anledning driver också Robert Laul en kampanj mot Micke Dahlberg, med en frenesi (här och här) knappt Jan Majlard når upp till gentemot Zlatan och Tony Ernst.

Hursomhelst började allehanda klubbar rycka i Micke redan 2003, då han och Petter Andersson slog igenom som Västerbottens två 18-åriga guldklimpar. Petter lät sig övertalas att genast skynda ner till Hammarby, men Dahlberg stannade trots anbud i Umeå FC fram till sommaren 2004, då han växlade div.2 Norrland och UFC mot allsvenskan och GIF Sundsvall. Något större genombrott har han inte fått där, men så är Giffarna också en klubb som har stagnerat ordentligt de senaste åren. Jag har faktiskt lattjat (hej Kjell!) lite boll med Dahlberg en gång, och som sig bör har han som "oteknisk" center på elitnivå en teknik som vida överstiger vad vi hobbylirare förfogar över. Det hedrar honom att han vid det tillfället enbart använde sig av sin teknik, utan att kombinera med sin fysik, för att utjämna nivåerna något. Ändock lyckades jag med min hemmagjorda Thierry Henry-fint lura honom en gång vid mittplan, sådana minnen vårdas ömt.

Frågan är ändå om DIF med tanke på den nuvarande anfallsbesättningen behöver just Micke Dahlberg. Tordmulen ser hellre två ytterbackar och en offensiv mittfältare, varav en faktiskt lyder under samma chef som Dahlberg, och en just fick en rimlig prislapp på sig.

Etiketter: Djurgården