Tordmule

När Djurgården värvade Christer Mattiasson inleddes en segersvit på fyra matcher där framför allt den första, derbyt mot Bajen, var en total förnedring som i förlängningen fick Sören Cratz sparkad. Dessutom fick fotbollssverige upp ögonen för det fantastiska spel som broderades på de planer där DIF drog fram, regisserat av Stefan Rehn, Magnus Pehrson och Andreas Johansson. Ändå menar vissa att Mattiasson var en fiaskovärvning. Under Mattiassons tid i klubben förlorade man inte heller en enda cupmatch, tog ett silver och ett guld i allsvenskan, och när han lämnade var klubben på god väg mot ytterligare ett guld.

Inte ens en forward mäts endast i om han gör mål eller inte. Men i längden var inte Mattiasson tillräckligt bra för att stanna i DIF. Han gick till BP sommaren 2003, idag är han (spelande?) tränare i Vallentuna BK i division två norra Svealand.

Etiketter: Gamla spelare

Tjockis ge fan i Blatter!

Är det någon som har en bild på den legendariska flaggan?

Etiketter: Svensk fotboll

Fredrik Dahlström är en av symbolerna för Djurgårdens sena 90-tal. Ställde upp för klubben, lyckades i norrettan, sämre i allsvenskan. Han ska ändå ha heder för att han vann den interna skytteligan tre år i rad, ja faktiskt tre av de fyra år han spelade i klubben. Tyvärr tre av de mörkaste åren i föreningens historia med raset 1996 och Filip Bergman (obs! upprörande innehåll på länken) 1997 som absoluta nollpunkter.

I allsvenskan 1999 blev han själva symbolen för ett tandlöst anfall. Med Åkeby och Lukic fick han mindre och mindre speltid under hösten och lämnade därefter klubben. Än idag svär en del när de hör Dahlströms namn, men Tordmulen tycker att mannen som spelade och kämpade efter sin förmåga på bästa sätt åtminstone ska ha heder för det. Han gjorde en säsong i Assyriska, men varvade sedan ner i lägre divisioner.

Etiketter: Gamla spelare

När en mittback beskrivs som spelskicklig visar det sig ofta vara en omskrivning för att han är lite sämre på en mittbacks viktigaste egenskaper, som höjddueller, styrka i närkampsspelet och markeringsförmåga. Antingen tröstar man sig med att den spelskicklige mittbacken åtminstone kan slå passningar med båda fötterna (vilket ofta är vad som menas med ”spelskicklig”), eller så svär man åt att varje inlägg för motståndarna är en målchans, allt beroende på läggning.

Pato Cisternas tillhörde de spelskickliga mittbackarnas skara. Efter åtta år och viss status i Assyriska fick han 1998 pröva vingarna i Djurgården. Och i inledningen av allsvenskan 1999 var han hyfsat ordinarie i ett lag som gick katastrofdåligt. När Åkeby och Lukic tog över efter Micke Andersson under sommaren var Cisternas en av de första som försvann ur startelvan och efter säsongen lämnade han 30 år gammal DIF. Vad han gjorde sen är för Tordmulen okänt.

Etiketter: Gamla spelare

Den andra halvan av reservmålvaktsduon 1999 hette Magnus Lindblad. Jag minns honom som en Thor André Olsen lookalike och jag tror inte att jag var den ende som allt mer desperat letade efter möjliga likheter i deras spel. Idag kan jag inte ens hitta en bild på Lindblad så jag vet inte om det där med blond page är taget ur luften, och det förstärker bara än mer anonymiteten kring hans tid i Djurgården. DIF.se är otroligt sparsmakade om Lindblads tid i Djurgården, men till slut kunde jag hitta uppgifter (här & här) som säger att han delvis kom ur de egna leden med fem juniorsäsonger i DIF och var 24 år gammal när han lyftes upp i A-truppen 1996. Det lyfts även fram att han stod i klacken på 1980-talet. Han gjorde entré i Djurgården 1996 med en seger mot Trelleborg, och avslutade sin blårandiga karriär med fyra raka förluster 1999. Det blev minst 30 seriematcher i Djurgården, men statistiken för 1997 verkar inte helt tillförlitlig så det kanske blev några fler. Han fick även utstå hård kritik för sina insatser 1999.

Hursomhelst gick han till Väsby, och gjorde sig efter ett tag lite känd för att Väsbys ordförande Brytar-Börje inte ville släppa honom till Frej i fyran där han ville varva ner och spela som utespelare. Till slut fick han ändå gå till Frej, och var trots allt målvakt även där, 2007 ska han vara verksam i Frej som målvaktstränare.

Etiketter: Gamla spelare

Säsongen 1999 minns jag allra mest för de dåliga målvakterna fram till att Bo Andersen kom. Hade vi bara haft ordentliga målvakter under våren så hade vi klarat oss – men sett i efterhand förde året i superettan onekligen mycket gott med sig. En av de två drasuterna hette Martin Lossman. Han kom från Bajen inför 1998 men förblev andramålvakt under det första året, seriesegern i norrettan. I mina ögon förblev han andramålvakt även 1999, med skillnaden att vi inte hade någon förstamålvakt. Det blev ändå sju matcher i allsvenskan innan han lånades ut till Spårvägen under hösten 1999.

Karriären gick vidare med spel i Foc Farsta 2000, varvat med insatser som målvaktstränare för DIF:s damlag 2001, spel i Essinge 2002 och sedan tillbaka till Foc Farsta där han fortfarande var aktiv 2006. Dessutom hann han med att bli GIH-utbildad och är numera gympa- och fotbollslärare i Huddinge.

Etiketter: Gamla spelare

Paul Lindholm gjorde ett rakt och ärligt intryck, vi slapp en upprepning av maratonkvällen med Kjell Jonevret (freestylesnackade i två timmar innan den första frågan från publiken kunde komma) och alla fick plats att sitta ner. Jag saknade bara mazarinen och kaffet som man borde bli bjuden på.

Vi fick veta att Djurgården ska spela offensivt, försöka ha bollinnehav, att den offensiva ”trean” kan varieras på många olika sätt, och att syreupptagningsförmågan hade varit dålig under 2006. Och mycket annat, men går man inte dit kan man inte räkna med att få veta allt, och ett riktigt vasst eller kontroversiellt uttalande saknades. Det lutar åt att Branislav Conka inte får stanna (en Poborskytyp enligt Lindholm), att Enrico kanske ses som släpande anfallare, att Christoffer Karlsson och Dennis Boskailo visar ledartakter. Två spelare ser mycket vassare ut än 2006, Johan Arneng och Jones Kusi-Asare(!). Eftersom Jones är en av få som klarade sig med godkänt för 2006 undrar jag vad detta kan innebära. Paul påtalade att premiären inte är någon VM-final, publiken påtalade att derbyna (inte BP) är VM-finaler. Siggi ska tydligen ha medlemskväll om en månad, och så viskades det i ett hörn om att premiären kanske inte alls ska spelas på Råsunda. Fotboll is in the air.

Etiketter: Djurgården

Det kan vara värt att upprepa, Jason Byrne vann skytteligan fyra år i rad i eircom League och gjorde 83 mål på 122 matcher i Shelbourne och sammanlagt 132 mål på 250 matcher i Irland, en liga marginellt sämre än allsvenskan. Han gick alltså till en toppklubb i the Championship för under 1,5 miljoner SEK. Jag ska hålla det i minnet när någon klubb i sommar plockar in en okänd litauer för 3 miljoner eller något liknande. För det är tveksamt om vi kommer att få se någon anfallare i allsvenskan i år i Jason Byrnes klass.

Den här videon visar Jason Byrne i sina bästa stunder, briljerande med styrka, teknik, snabbhet och kliniska avslut. De två första målen är hans.

Etiketter: Shelbourne

Ikväll är det frågekväll i klockis klockan 18:00. Intressant! Var där du också och hoppas att DIF bjuder på något den här gången.

Etiketter: Djurgården

Ett under flera år vanskött Shelbourne faller nu ihop under sin egen tyngd. De irländska mästarna med tre mästerskap de senaste fyra åren, och de bästa europeiska resultaten, kämpar nu vilt för sin överlevnad. Klubbens starke man Ollie Byrne får motta kraftig kritik för sitt enmansrace i klubbens ledning, ett agerande som har skrämt bort flera andra intressenter och kompetenta krafter. Ett flertal dåliga affärer signerade Ollie Byrne börjar också rullas upp och flera börjar fråga sig om den färgstarke, av motståndarna hatade, Byrne alltid har kunnat skilja på sitt eget och föreningens bästa.

Att kalla det nuvarande läget för kris är ett milt ord. I nuläget är endast sju spelare knutna till A-truppen, inga målvakter, och det finns ingen tränare efter att Pat Fenlon lämnat Shels för Derry City. Årets spelare i ligan Joseph Ndo hade ett kontrakt som gick ut och gick till lokalkonkurrenten St. Patricks, men även de med kontrakt går för vrakpriser i ett desperat försök att få in de transfersummor som åtminstone är möjliga – beggars can't be choosers. Jason Byrne blev igår klar för Cardiff i engelska andraligan för 150 000 Euro, försvarslöftet Sean Dillon gick till Dundee United för 20-40 000. Det kan för övrigt noteras att de övriga brittiska ligorna har fått upp ögonen för kapaciteten i den irländska ligan och flera spelare har gått till Skottland och engelska andraligan, bland annat Bohemians lovande forward Stephen Ward som är klar för Birmingham. Den av bloggen omhuldade Wes Hoolahan är för övrigt satt på bevakning av Premier League-laget Middlesborough. Medan flera allsvenska klubbar letar efter brittiska spelartyper har flera utmärkta irländare slagit sig in på samma nivå som allsvenskans före detta storstjärna Tobias Hysén, och det för kaffepengar som de allsvenska klubbarna skulle ha råd med flera gånger om. Det är uppenbart att allsvenskan är agenternas marknad och att klubbarna inte har mycket till egen scouting.

--

Charon påpeker mycket riktigt att Stephen Ward har gått till Wolverhampton, inte Birmingham.

Etiketter: Shelbourne

Det var predestinerat att Kari skulle hamna i Århus. En sommardag 2004 spelade han och hans Vikingur match mot Fram dagen innan KR Reykjavik skulle kvala i Champions League första kvalomgång mot Shelbourne. På plats fanns sju vilsna Shelbournesupportrar som dels hade lyckats hitta ett tidsfördriv kvällen innan den stora matchen och dels lyckats stöta ihop med några danskar från Århus på väg till arenan. Kvällens vinjett var utan tvekan ”Our House – in the middle of Denmark”. På planen skördade Kari stora framgångar i ett episkt 0-0 drama, och han har sedan dess sju trogna supportrar i Dublin. Exakt vad han gjorde så framträdande och skickligt har dock Tordmulen aldrig fått reda på. Kanske personifierade han bäst den usla matchen, det dåliga vädret, publiktrycket från den tio man starka Vikingurklacken, de utlånade engelska soporna (free the Vikingur 5!) från Stoke, kanske var han den enda som hälsade på de sju allt mer iögonfallande irländarna.

Ett halvår senare provspelade sig Kari in i Djurgården, och vann en del supportrars omedelbara tycke på grund av sin fysiska spelstil och goda kämpatakter. I mångas ögon är dock den fysiska spelstilen alltför höga armbågar i duellerna och kämpatakter likt Micke Borgqvist ett försök att dölja de uppenbara bristerna i framförallt spelsinne. Uttrycket att köra ner huvudet i konen när han får bollen har sällan passat bättre på en djurgårdsspelare. På mittfältet har det gått för snabbt för Kari Arnason, obevekligt. Jag kommer att minnas hans bästa match i djurgårdströjan när han spelade mittback borta mot Malmö (1-0), likt Abgar Barsom kanske Kari skulle må bättre av att begränsa sig till en roll där man inte behöver vara lika komplett som på mittfältet. I dagarna blev en övergång till danska AGF Århus klar, för ett pris som rapporteras ligga mellan 2-5 miljoner.

Etiketter: Gamla spelare

Om Micke Borgqvist kunde skulle han ta tag i bloggen den senaste veckan och bitchslappa den för att så lite har publicerats. Men han kan inte det, lika lite som Tordmulen kunde få tiden och livet att räcka till förra veckan. Borgqvist hade också problem med tiden, och försökte kompensera det på alla möjliga sätt och vis. Det var dock plågsamt uppenbart att inte ens en rakad skalle kunde kompensera när tiden gick för snabbt för Micke Borgqvist, vilket det alltför ofta gjorde för mittfältskämpen i allsvenskan 1999. Likt en annan mittfältare som i dagarna lämnade Djurgården var aldrig skickligheten i paritet med viljan att kämpa, och problemet är att den som kan spela kan lära sig att kämpa. Det är svårare för kämpen att lära sig att spela.

Michael Borgqvist lämnade Djurgården efter säsongen 1999 och spelade därefter fyra säsonger i Assyriska. 2005 blev han tränare i Enköping och förde laget till två raka seriesegrar i rikets tredje högsta serie, de grönsvarta gör comeback i Superettan 2007. Michael Borgqvist fick dock sparken trots det utmärkta resultatet.

Etiketter: Gamla spelare

En av Djurgårdens bästa matcher de senaste åren.

Etiketter: Djurgården

Den bästa spelaren jag har sett i Shelbourne heter Wesley Hoolahan. En briljant tekniker och offensiv mittfältare som lämnade Shels för ett år sen och nu börjar slå igenom i Blackpool i engelska tredjeligan. Så här skriver The Guardian om honom i ett porträtt som publicerades idag:

Wes Hoolahan
Steve Claridge, Tuesday January 9, 2007
I would like a pound for every time I was told by a manager at half-time that, if you give a player space, he will hurt you. Which is what makes Wes Hoolahan an oddity: here is a midfielder who actually hates having time on the ball. He has no real pace so, unlike most wingers, he's not keen on being one-on-one against his full-back, which would require him to go past his marker on the outside. And yet he remains hugely effective.

Hoolahan is the type of player who, if you walked into a ground at any point during the 90 minutes to watch him, you would not know what position he was playing in, such is his desperation to get on the ball. He plays wide, moves up top almost in a front three, sits behind the strikers and pops up all across midfield. In Blackpool's recent game against Doncaster he twice went from one side of the pitch to the other just to take possession in an advanced area from a throw-in, such is his freedom to roam and the team's desire to give him the ball.

He is a player with incredibly quick feet, a low centre of gravity, excellent awareness of those around him and a supreme confidence in his own ability to get out of tight situations. He is always willing to get involved, switches the ball from left to right foot in a flash, but will instinctively move infield and search out cluttered areas where he feels happiest.

Allowing players a free role can mean they lack responsibility, which can damage a side's prospects particularly when they are struggling with confidence. Team-mates can end up giving them the ball at the wrong time, or in poor areas, to take the pressure off. But Blackpool are in form and enjoying life at the top of League One. They recognise Hoolahan as their main threat and, invariably, he ends up proving the difference. Inevitably, when the Ireland under-21 international does go wandering it causes Blackpool to lose a bit of their shape, but the team will put up with that given that Hoolahan clearly recognises the key to his success is his ability to time when he releases the ball.

He is small, at 5ft 7in, so you would not expect him to be great in the air - and he is not - but his defending is adequate, he is strong on the ball and combines well with the closest centre-forward. Against Doncaster he was always willing to offer an option to the player in possession and not at any stage did he panic or give the ball away, even in the defensive third.

Ultimately, it was his ability on the ball that proved Rovers' undoing, with his brilliant run past two defenders and cross from the byline helping to break the deadlock in a tense game. He has a good range to his crosses, which he needs because he rarely passes from the same position. And he also benefits from having full-backs who are willing to get forward in support and exploit space on the flanks.

Hoolahan has taken his time to make it in the professional game, having been signed a year ago by Livingston from Shelbourne, but, if he continues to play the way he is on his loan season at Blackpool, it won't take him long to make his mark.

Med tanke på att Djurgården verkligen behöver en offensiv mittfältare med ungefär dessa kvaliteter... Och de som avfärdar ett lag i toppen av League One kanske ska tänka på att vår gamla stjärna Tobias Hysén som inte riktigt platsar i startelvan i ett mittenlag i the Championship.

Etiketter: Shelbourne

Åh vad jag önskar att jag kunde gå på mötet ikväll, inte varje kväll man kan få gratis kaffe och läckra wienerbröd hursomhelst. Helt enkelt jävla skit att den åttonde är just idag. Framför allt de tre sista punkterna, BoA berättar, Siggi & Paul berättar, och Lasse berättar, kan bli skön djurgårdspornografi för de utsvultna öron som är där. Och så den sista punkten då - truppens nyförvärv intervjuas - kan man tänka sig att Micke Dahlberg äntrar scenen för att äntligen offentliggöra det som varit klart så länge enligt så många?

--

Den första omgången av allsvenskan offentliggjordes idag preliminärt. En underbar nyhet som kan sätta det mest förkolnade hjärta i brand. Även om det är en ocean av tid mellan oss och avspark, skymtar man redan nu stranden på den andra sidan. Om man ska tolka följande program;

Brommapojkarna–Djurgården (TV4+ preliminärt)
AIK–Kalmar
Halmstad–Helsingborg
GAIS–Hammarby (TV4 preliminärt)
Gefle–Örebro
Trelleborg–Göteborg
Elfsborg–Malmö (Canal+ preliminärt)

så är det att Djurgården spelar på fredag kväll (på Råsunda?), men ändock inom räckhåll för de flesta supportrarna. Om påskdagen är spelledig som vanligt skulle man kunna tänka sig att schemat inte bara är en slump, utan att AIK och Halmstad får ihop med Gais göra hemmapremiär på påskafton, och att Gefle och Trelleborg på en något undanskymd annandag presenterar sig för hemmapubliken innan Elfsborg och Malmö på tisdagen brakar samman och spelar 1-1 som omgångens klimax.

--

Till sist en observation - jag kan inte minnas att jag någonsin såg Kjell Jonevret föra noggranna anteckningar från träningarna på Kaknäs. Att Pelle Olsson i Gefle däremot gör det är dock ingen överraskning, och att han med hjälp av dessa kan utse "mest segerrika spelare under tvåmålsspel på träningarna". Vinnare 2006 var Antou Jallow, numer tillbaka i Sirius, samme Jallow som gjorde fler mål i amerikanska collegeligan än Hammarbys nyförvärv Charlie Davies. Om detta säger mest om Jonevret eller Davies har jag ingen aning om.

Etiketter: Djurgården

En i raden av egna produkter som inte lyckades. Han fick nästan fyra säsonger på sig i DIFs A-trupp men lyckades aldrig, ofta skadedrabbad, etsa in några bestående minnen bland supportrarna. Jo, ett. Efter en märklig härva under sommaren 1999 blev han tillsammans med Dorsin och Lossman utlånad till Spårvägen, och i likhet med Lossman var det ett farväl. Därefter blev det Värtan 2000, Enskede 2002 och Väsby 2004 för den gamle urdjurgårdaren. Vi förmodar att han hade den goda smaken att lämna Väsby när de blev AIK:s farmarklubb 2005, för därefter finns det inga fotbollsspår av Christian Gröning. Däremot en vimmelbild från en Computer Sweden-fest 2005.

Etiketter: Gamla spelare

När firma Lindblad & Lossman hade undertrumfat varandra gång på gång under 1999 lånades den danske målvakten Bo Andersen in från Bristol City. Han var i alla fall en riktig målvakt och hans förflutna i Lyngby etablerade vissa band mellan Djurgården och Lyngbys supportrar. Tyvärr kunde han inte förhindra att Djurgården ramlade ur, men han kunde trots allt efter blixtinsatsen lämna Djurgården med rak rygg. Han fortsatte sin karriär i Viking Stavanger, och så sent som 2005 hoppade han in i ett skadedrabbat Tromsö. Han är fakiskt bara 30 år gammal, det kändes som att han var 30 redan när han var i DIF.

Etiketter: Gamla spelare

Så samlades den nya, för tillfället rekordstora, truppen till starten av försäsongen igår. Även om inte alla var på plats igår och även om en del ska bli utlånade består Djurgårdens A-trupp just nu av 28 man, varav kanske bara två (Concha & Magro) försvinner inom det närmaste halvåret. Kanske även gamla parhästarna Amoah & Kozica hänger löst. Detta för en säsong på maximalt 32 matcher.

--

Som jag skrev inleddes träningen ihop med några nya ansikten. Inga namn som får allsvenskan att skaka, men i all enkelhet tre unga, svenska spelare. Christoffer Karlsson är den onekligen mest intressanta, och även närmast startelvan. Faktum är att han redan nu kanske står först i kön bakom Arneng och Komac. Med Rasck, Barsom, Bergtoft och Arnason (på väg bort?) ur bilden är också vårt defensiva mittfält tunnare än någonsin. Mikael Dahlberg kan bli ett intressant alternativ med sin längd och styrka i anfallet, men Per Johansson sorteras in i Boskailo-facket. Det fack där jag frågar mig vad meningen med värvningen är. Betänk detta:

• Vi har betalt muchos dineros för en div 3-spelare, för att omgående låna ut honom i ett år. När han kommer tillbaka kan man knappast förvänta sig att han går in i startelvan, men även om han gör det är kontraktet bara på tre år vilket gör att det år man kan förvänta sig att han blir ordinarie i DIF (2009) är samma år som hans kontrakt går ut.

--

Det har ju tummats på "den nya taktiken" i dessa spalter, men Tordmulen hör redan hur röster höjs i en förort norr om Stockholm för att säga "nejnej, så spelar redan vi". Så värst nytt - för allsvenskan alltså - blir inte systemet. Nytt för DIF efter de senaste årens 4-3-3 - ja. Frågan är väl mest vem av Arneng och Komac som ska ta den defensiva mittfältsrollen, och hur det ultimata anfallsparet ser ut. Dahlberg är ju onekligen mer av en centertyp, och Jonson kommer nog få spela i den offensiva "trean". Quirino-Jones alltså? Och ska verkligen en av ytterbackarna som kommer att forsa fram på kanterna och mata in inlägg heta Stoltz?

Etiketter: Djurgården

Igår blev det tydligen klart med Barsoms nya klubbadress, han följer med Elias Storm till Messiniakos Kalamata. Även om det länge från Djurgårdens håll har varit officiellt att Abgar Barsom inte skulle få nytt kontrakt har Tordmulen ändå hoppats att det var ett förtida beslut från till exempel Kjell Jonevret som skulle kunna rivas upp av den nya tränarduon. Dessutom är truppen fortfarande rejält ihålig och man kan sannerligen inte säga att några av de alternativ som finns kvar är bättre än Abgar Barsom. Kvar efter Barsoms adjö är en bitter eftersmak av att DIF ville ha bort honom på andra grunder än rent fotbollsmässiga.

Abgar Barsoms två perioder i DIF har varit händelserika. Den första med det magiska spelet i allsvenskan 2001 som i mångas ögon borde ha lett till en landslagsplats, men som avslutades med kontraktsbråk och flytt till Holland. Den andra perioden inleddes med haussning från Zoran men skador direkt 2004 som gjorde att han aldrig kunde göra sig själv rättvisa. Trots den spottkopp han blev visade han på ett enormt djurgårdshjärta och kämpade med 100%-iga kämpainsatser i match efter match 2005 till sig fansens hjärtan igen. Tyvärr har han aldrig riktigt blivit kvitt skadorna och fått spela i toppform, och tyvärr har DIF:s styvnackade lagledning 2006 aldrig testat honom som ytter igen, trots att det är där han varit som bäst under sin karriär och även med ett 15 minuters inhopp mot Gais i cupen visade att det där finns enorm potential.

Självklart har även Barsom sig själv att skylla - till viss del. Varför har han inte kunnat inse sina begränsningar och bett tränaren att få testa lite som ytterback eller ytter, det är som att de många alternativen man har på innermitten gav Barsom beslutsångest. Ute på kanten finns bara ett alternativ - slå sin gubbe. Kanske har även hans fotbollsöga varit för stort för hans kunnande, han ser luckor som hans fötter inte klarar av att hitta.

I mina ögon är förlusten av Barsom en ren försvagning, på flera plan.

• Han är den som varit med längst, en av endast tre spelare som var med om året i superettan 2000. Gissa vilka de andra är?
• Han hade något mer än bara lagkänsla, ja rentav känslor för Djurgården. Detta i en trupp där spelaromsättningen har varit mycket hög, då är det viktigt med trotjänare.
• Han har aldrig kategoriskt förkastat att spela som vänsterback. Bara krävt att få ett besked. Idag står vi med enbart Robert Stoltz på vänsterbacken, och två halvreserver i Batan och Ceesay.
• Han har haft det svårt på mittfältet, och jag vill helst inte se honom där. Men på ett innermittfält där det är relativt tomt bakom Arneng och Komac får han definitivt plats bland reserverna.
• I DIF:s nya spelsystem hade två av platserna passat Barsom utmärkt.

Jag hoppas att det bara är på grund av julledigheter och att ännu inte allt är klart som Barsoms nya klubb inte annonseras på dif.se. Något annat vore så ovärdigt, så ovärdigt.

Etiketter: Gamla spelare

Trots bruset från det omgivande havet och ett allmänt kackel i gruppen lyckades Tordmulen snappa upp lite inför starten på försäsongen imorgon.

Ett nytt spelsystem (ej trebackslinje) kommer att presenteras för spelarna, ett träningsprogram som balanserar mellan mycket hårt till extremt hårt likaså.

Några nya spelare kommer att presenteras för sina blivande lagkamrater, varav kanske en kommer att orsaka mindre uppmärksamhet. Mindre alltså, inte större. Och ja, ni läste det här först av alla.

Etiketter: Djurgården

När DIF hade åkt ur Uefacupen mot Cork 2005 värvades Jesper Håkansson. Man undrar vad som hade hänt om DIF planenligt hade slagit ut Cork, hade vår förstärkning fortfarande hetat Jesper Håkansson? Eller var han en deal som DIF inte kunde dra sig ur?

I de matcher han spelade, mest Royal League-matcher (det blev bara ett inhopp i allsvenskan), var han aldrig sämre än någon annan. I bortamatchen mot Vålerenga kanske till och med bättre än de flesta. Det är logiskt att han konkurrerade med den spelare han liknade mest, Daniel Sjölund. Lite bra på allt, men utan spetskvaliteter. Precis som Daja utbildad i utlandet, vilket i jämförelse med deras svenska likar tycks ge en tiofalt mer funktionell teknik, det vill säga löpa snabbt med boll och få misstag. Nog har vi en del att lära i ämnet fotbollsutbildning. Å andra sidan ger inte säkerhetsspel många pluspoäng som tia.

När ett år hade gått och Håkanssons option löpte ut var det naturligt att han fick lämna. Idag spelar han i ADO den Haag.

--

På ADO den Haags hemsida såg jag att Geert den Ouden inte längre spelar där. Han tjänar numer sina floriner i Willem II Tilburg i holländska högstaligan. För er som glömt: Geerts hemsida.

Etiketter: Gamla spelare

Om man skulle be valfri blårand att rabbla startelvan bakom det vackra spelet 2001, skulle nio av tio glömma bort Magnus Samuelsson. Man vill liksom inte minnas att han petade ut kapten Markus Karlsson på vänsterbacken som i sin tur petade Micke Dorsin till bänken. Två urdjurgårdare. Dessutom en tillbakadragen roll i en backlinje bestående av gamla forwards, mittfältare, och PeO. Han var helt enkelt anonym. Eller så kanske har man glömt bort honom för att han hade tveksamma familjeband, eller för att hans efterföljare som djurgårdsback från Boden, efter mellanspel i Småland (ja ni vet vem) också är en kille man helst vill glömma.

Nej, Magnus Samuelsson har man glömt eftersom hans långfinger till Djurgårdens IF så snabbt blev ett långfinger till sin egen spegelbild, när han 2001 lämnade DIF för livet som utlandsproffs i FC fucking Lahti. Nästa år kommer han springa in på Stadion igen, i vit tröja för Örebro SK.

Etiketter: Gamla spelare