Om Micke Borgqvist kunde skulle han ta tag i bloggen den senaste veckan och bitchslappa den för att så lite har publicerats. Men han kan inte det, lika lite som Tordmulen kunde få tiden och livet att räcka till förra veckan. Borgqvist hade också problem med tiden, och försökte kompensera det på alla möjliga sätt och vis. Det var dock plågsamt uppenbart att inte ens en rakad skalle kunde kompensera när tiden gick för snabbt för Micke Borgqvist, vilket det alltför ofta gjorde för mittfältskämpen i allsvenskan 1999. Likt en annan mittfältare som i dagarna lämnade Djurgården var aldrig skickligheten i paritet med viljan att kämpa, och problemet är att den som kan spela kan lära sig att kämpa. Det är svårare för kämpen att lära sig att spela.
Michael Borgqvist lämnade Djurgården efter säsongen 1999 och spelade därefter fyra säsonger i Assyriska. 2005 blev han tränare i Enköping och förde laget till två raka seriesegrar i rikets tredje högsta serie, de grönsvarta gör comeback i Superettan 2007. Michael Borgqvist fick dock sparken trots det utmärkta resultatet.
Posted by Tordmule
15 januari, 2007 at 10:49. Michael Borgqvist lämnade Djurgården efter säsongen 1999 och spelade därefter fyra säsonger i Assyriska. 2005 blev han tränare i Enköping och förde laget till två raka seriesegrar i rikets tredje högsta serie, de grönsvarta gör comeback i Superettan 2007. Michael Borgqvist fick dock sparken trots det utmärkta resultatet.
Etiketter: Gamla spelare

Tack Tordmule!
Just det, han lirade väl när Assyriska spöade oss med 4-0 i cupen.
Men hur kunde han få sparken efter bravaderna i Enköping!
Saknar sådana här spelare som fan nu...
Borken. Mackan. Stenman. Krigarna!