Tordmule

Djurgården inleder en ny mellanstadietalangsatsning. Sedan tidigare "har" Djurgården fotbollsklasser i årskurs 7-9 på Engelbrektsskolan, samt ett fotbollsgymnasium på L'Estradska. Frågan är vad man får ut av detta och vad man har för mål. Risken finns att sådana här ambitiösa satsningar projekteras på ren och skär entusiasm hos ledare som har arbetat ideellt i flera år och äntligen får lite resurser till förfogande. Inget ont om det, men vad händer när lågan brinner ut? Finns det någon struktur som bär upp projektet den dagen eldsjälarna byts ut? Och vad är målet med dessa satsningar?

Den senaste frågan är kanske den enklaste att besvara, målet är självklart att förse Djurgårdens A-lag med spelare. I ett vidare perspektiv kanske också U21 och juniorlag. Varför utbildar man då tjejer? Till damlaget? Endast en handfull tjejer kan leva på att spela fotboll, ger man ungdomar en utbildning det inte finns några som helst möjligheter att försörja sig på? Vad har den svenska skolan egentligen för uppdrag? Inte heller många killar kommer att kunna försörja sig på fotboll, men där finns åtminstone möjligheten för ett trettiotal killar per årskull. I hela landet. Så vad är målet för en akademi som DIFs? Tio procent av eleverna blir yrkesfotbollsspelare? En per år? Kommer satsningen att läggas ner om den inte når resultat, eller är det social versamhet som ingen kommer att våga peta på om fem år?

Det är många som är överens om att svenska fotbollstalanger måste träna mer, och ganska många är överens om att det bästa sättet är att de får mer träningstid via skolan. Akademier är ett populärt ord som har dykt upp hos många klubbar på sistone. Men frågan är om svenska ungdomar blir bättre för att de pluggar historia ihop. Nu har dessutom ännu en akademi med DIF-anknytning sett dagens ljus. Nej, inte den.

Jag vill bara höja ett varningens finger till alla som tror på underverk och klatschiga titlar.

• Antalet talanger ökar inte proportionellt med antalet satsningar.
• Ordet akademi borgar inte för en bra fotbollsutbildning. Pengarna gör - vem är beredd att satsa dem? Är man beredd att använda en tiondel av DIF:s omsättning?
• Utan struktur inga resultat. Vem är den sammanhållande länken nu när Johan Wilny slutar?
• Finns det några resultatmål på ungdomssatsningen i form av S:t Erikscupsegrar och junior-SM?
• Finns det några andra mål?
• Har man bestämt sig för dessa akademier efter en grundlig analys eller har man det för att det fungerar bra i, säg, Frankrike?
• DIF och Stockholmsregionens resultat hittills på talangutveckling är minst sagt mediokert. Går det att vända så här enkelt och bara bortse från planbrist, restider och övrig konkurrens från "storstadens lockelser"?

Att köpa en genomsnittlig allsvensk spelare går på någon miljon. Mycket mindre pengar än att driva en ungdomsverksamhet som garanterar spelare av samma kaliber. Och ska vi få fram ungdomar som ska säljas dyrt hjälper inga satsningar alls. Då måste vi förlita oss på slumpen. Så hur mycket är vi beredda att offra till ungdomsverksamhetsguden?

Etiketter: Djurgården