Tordmule

Om det går utför så går det jävligt mycket utför. Därför har Shelbourne, tre månader efter ligatiteln, inga pengar, inga spelare, en ägare med hjärntumör, blivit nedflyttade till andradivisionen. En tränare fick de tag på först i fredags, fem dagar innan det inhemska transferfönstret stänger, två veckor innan ligan inleds. Fuck försäsong liksom.

Sanningen är att de balanserar på slak lina med alligatorer hängande i pungkulorna, hyenor i örsnibbarna och paper cuts på varenda fingertopp. De kanske inte klarar det. De kanske går i konkurs och tar med sig en av irländsk fotbolls stoltaste traditioner i graven. Det har hänt förr (Irlands premiärminister Bertie Ahern håller på Drumcondra som upphörde att existera för 40 år sedan) och inte många kommer att lyfta sina fingrar om det drabbar även Shels. Fler irländare tar båten över till England för att se "sina" SkyTV-lag än vad som går på inhemsk fotboll. Irland ligger på fjärde plats på OECD:s välståndslista, 12 placeringar över Sverige. Irland har inga större industrier. Öl är numera billigare i Stockholm än i Dublin. Med andra ord är allt uppochnervänt. Är detta välståndets och postindustrialismens pris? Sjukan i Irland är bara ett symtom på kapitalfotbollens sjukdom, som har ätit sig djupare in än vad man kan tro. I England har inget lag ännu gått under men även här överger man sina lokala lag för mer framgångsrika franchise. Det är bara en fråga om några mil. Idag Irland, imorgon England. Ännu inte Sverige, men blinka inte för ofta på morgonen, då kan odjuret få fäste även här.

Etiketter: Shelbourne