Tordmule

Enligt tv4 är Djurgården på jakt efter en ny vänsterback i ett av Europas tråkigaste områden, inlandet i norra Tyskland. Någon gång läste jag i en bok att det var här britterna räknade med att det tredje världskriget skulle avgöras, och för att bli vana vid miljön övade de därför i ett annat kanske ännu tråkigare område, Midlands. Och jag har redan fallit i fällan att associera Tyskland med något helt annat än det vi egentligen skulle prata om. Beror det på ångesten som liksom ligger som ett moln över detta land, och är det en slump att de inte själva har något riktigt ord för ångest? Tordmulen gissar att om de hade haft ett sådant ord hade mycket i detta land sett annorlunda ut.

Men ska vi prata ytterbackar är Tyskland helt rätt ställe att prata på. Utan att studera Jan Tauer närmare kan man börja med att konstatera att kraven på ytterbackar i korvlandet är höga. Minnena från kaiserns 3-5-2 finns fortfarande kvar och en ytterback, ursprungligen yttrarna i ”femman” i 3-5-2, ska behärska spelet från kortlinje till kortlinje. Detta märks bland annat i tidningen Kickers regelbundna genomgångar av samtliga spelare i 1. och 2. Bundesliga, istället för mer positionsbundna kategorier som ytterback och yttermittfältare, delas spelarna på kanterna upp i ytter-defensiv eller ytter-offensiv.

Visst svider det att DIF tittar på spelare i botten av tyska andraligan. Men bortsett från det är det just bland ytterspelare (ihop med målvakter) som man får mest kvalitet för pengarna i Tyskland. Och med tanke på att det i Sverige kanske är på ytterplatserna kvaliteten är som allra sämst (Markus Jonsson i landslaget) är logiken en fast, hård och rättvis påminnelse om 28:e plats på europarankingen.

Etiketter: Djurgården