Tordmule

Mitt bästa Peo-minne är när han gick upp och spelade center sista tio minuterna i någon match 2002. Efter att ha studerat programmet kommer jag fram till att det måste ha varit mot Kalmar hemma den 4:e augusti 2002, då Peo byttes in istället för Babis i den 86:e minuten. Alltså gick han inte upp från försvaret som jag ville minnas det, men det är, som tyskarna säger, egalt. Medan jag letade hittade jag en ny superfresh funktion på www.dif.se, möjligheten att via matchrapporterna se målen från matcherna. Kolla själva. Vad man saknar de där djupledslöpningarna signerade Adde Johansson. Och kanske har vi aldrig varit mer arroganta (tack Snuffe) än just det året, när vi sätter in en mittback som center som en kul gest till oss på läktarna trots att det bara står 1-0.

Peo gjorde tre stabila säsonger som mittback i allsvenskan 2001-2003. Med honom på plan förlorade vi dock i styrka på fasta situationer och när satsningen 2003 inleddes blev han den förste att ryka ur startelvan när Toni Kuivasto köptes in. Köpet innebar också att arrogansen petades längre bort och ersattes av de uppåtsträvande fotbollsklubbarnas pragmatism, som kanske har gjort klubben svårare att hata men banne mig också svårare att älska. Man ska inte underskatta värdet av att vara världsbäst i Sverige.

Vår blonde mittbackshjälte återvände hem till barndomstrakternas Sundsvall, och kommer 2007 fortsätta kämpa för giffarna i Superettan. I något tvivelaktig frisyr.

Etiketter: Gamla spelare