Med 30 dagar kvar till den allsvenska premiären förfrös Tordmulen nästan fötterna i ett dimmigt Märsta bara för att få genomlida 90 minuters fotboll av div 1-klass. Var Siggi ens där eller är det Paul som sköter skutan? Här är vad jag såg.
På mittfältet måste DIF komma på hur de ska använda den offensiva trean. Arbetsbeskrivningen idag verkar mest bestå av "en kille defensiv, tre offensiva" men det måste nog till lite mer taktiska finesser än så för att det inte bara ska mynna ut i fem killar bak och fem killar fram. Ska en av kantspelarna kanske kliva in lite i banan, och hur ska arbetsfördelningen mellan de två centrala se ut, kanske ska "tian" kliva lite snett bakåt för att inte de två ska hamna på linje?
Tyvärr faller tre spelare helt ur ramen, Kozica, Stoltz och Quirino. Deras prestation är alldeles för dålig. Kozica ser mest ut att inte vilja spela fotboll alls och ser helt omotiverad ut. Jag ser ingen framtid i Djurgården för honom. Robert Stoltz har det inte lätt och ser ut att ha drabbats av en mental låsning, varje gång han ställs inför val på planen väljer han det felaktiga alternativet, och utför det för löst. Quirino ser helt enkelt inte ut att räcka till mot Valstas försvar. Bollar dämpas inte och passningar slås fel.
Christoffer Karlsson ser ut att ha potential. Kommer ganska bra i positionerna, jobbar och sliter. Han behöver bättre stöt på passningarna vilket säkert går att träna upp och trots sin digra superettarutin är han alldeles för naiv i närkampsspelet, han låter motståndarna vända upp alldeles för lätt när det borde kosta dem en smäll, eventuellt en fulsmäll. Är Superettan så snäll undrar man, för det här känns som klassiska juniormisstag.
Tre spelare står ut över mängden, och som av en slump är det också de tre som är närmast startelvan mot BP på långfredagen. Pa Dembo Tourray, Andrej Komac och Mikael Dahlberg står för få misstag, många vunna dueller och proffsig inställlning. Man förstår varför de har kommit längre i sina karriärer än de flesta andra på plan.
Patrick Amoah gör även han en bra match. Överstegsfinterna sitter tajtare än benskydden, och han förlorar sällan bollen. Avsluten i form av distansskott är inte så välriktade men det är glädjande att se Djurgårdens ende supertalang i grym matchvikt (efter rykten om övervikt i Assyriska förra säsongen) göra en bra fotbollsmatch. Han kan inte ligga långt efter Batan, Davids och de andra i kampen om ytterplatserna.
Slutligen den mest överraskande insikten för en frusen Tordmule. Sölvi Ottesen stod med ninjaspråk för en ofresh insats. Mannen är populär i DIF-kretsar men man undrar om det till stora delar beror på den legendomspunne Icelandic Nesta på forum 1891. Mot Valsta kommer han ideligen i fel position och tvingas till andrahandslösningar. Fysiken och duellkraften har han onekligen, men han jobbar inte för att komma in i lägena i bästa möjliga position. Kanske lider han precis som Kari Arnason gjorde av bristande speluppfattning, för det ser inte ut som att det "bara" är bristande positionsspel. Skillnaden mot mannen bredvid honom, Dennis Boskailo, är slående. Det här är första gången jag ser Dennis live-live och jag blev djupt imponerad. Förutom att han är lik Matt i Nip/Tuck är han en strålande mittback. Bekväm med bollen, ansvarstagande i spelet genom att slå passningar med en baktanke, jobbar alltid för att komma in i nästa situation med bästa möjliga odds och vinner dueller. Jag kunde inte avgöra om han även styr i backlinjen men enligt tränarna är han något av en ledartyp. Det här är en guldklimp för Djurgården och Boskailo har i och med detta tagit över Sölvis tredjeplats i Tordmules rankning av mittbackarna.
Posted by Tordmule
08 mars, 2007 at 09:52. På mittfältet måste DIF komma på hur de ska använda den offensiva trean. Arbetsbeskrivningen idag verkar mest bestå av "en kille defensiv, tre offensiva" men det måste nog till lite mer taktiska finesser än så för att det inte bara ska mynna ut i fem killar bak och fem killar fram. Ska en av kantspelarna kanske kliva in lite i banan, och hur ska arbetsfördelningen mellan de två centrala se ut, kanske ska "tian" kliva lite snett bakåt för att inte de två ska hamna på linje?
Tyvärr faller tre spelare helt ur ramen, Kozica, Stoltz och Quirino. Deras prestation är alldeles för dålig. Kozica ser mest ut att inte vilja spela fotboll alls och ser helt omotiverad ut. Jag ser ingen framtid i Djurgården för honom. Robert Stoltz har det inte lätt och ser ut att ha drabbats av en mental låsning, varje gång han ställs inför val på planen väljer han det felaktiga alternativet, och utför det för löst. Quirino ser helt enkelt inte ut att räcka till mot Valstas försvar. Bollar dämpas inte och passningar slås fel.
Christoffer Karlsson ser ut att ha potential. Kommer ganska bra i positionerna, jobbar och sliter. Han behöver bättre stöt på passningarna vilket säkert går att träna upp och trots sin digra superettarutin är han alldeles för naiv i närkampsspelet, han låter motståndarna vända upp alldeles för lätt när det borde kosta dem en smäll, eventuellt en fulsmäll. Är Superettan så snäll undrar man, för det här känns som klassiska juniormisstag.
Tre spelare står ut över mängden, och som av en slump är det också de tre som är närmast startelvan mot BP på långfredagen. Pa Dembo Tourray, Andrej Komac och Mikael Dahlberg står för få misstag, många vunna dueller och proffsig inställlning. Man förstår varför de har kommit längre i sina karriärer än de flesta andra på plan.
Patrick Amoah gör även han en bra match. Överstegsfinterna sitter tajtare än benskydden, och han förlorar sällan bollen. Avsluten i form av distansskott är inte så välriktade men det är glädjande att se Djurgårdens ende supertalang i grym matchvikt (efter rykten om övervikt i Assyriska förra säsongen) göra en bra fotbollsmatch. Han kan inte ligga långt efter Batan, Davids och de andra i kampen om ytterplatserna.
Slutligen den mest överraskande insikten för en frusen Tordmule. Sölvi Ottesen stod med ninjaspråk för en ofresh insats. Mannen är populär i DIF-kretsar men man undrar om det till stora delar beror på den legendomspunne Icelandic Nesta på forum 1891. Mot Valsta kommer han ideligen i fel position och tvingas till andrahandslösningar. Fysiken och duellkraften har han onekligen, men han jobbar inte för att komma in i lägena i bästa möjliga position. Kanske lider han precis som Kari Arnason gjorde av bristande speluppfattning, för det ser inte ut som att det "bara" är bristande positionsspel. Skillnaden mot mannen bredvid honom, Dennis Boskailo, är slående. Det här är första gången jag ser Dennis live-live och jag blev djupt imponerad. Förutom att han är lik Matt i Nip/Tuck är han en strålande mittback. Bekväm med bollen, ansvarstagande i spelet genom att slå passningar med en baktanke, jobbar alltid för att komma in i nästa situation med bästa möjliga odds och vinner dueller. Jag kunde inte avgöra om han även styr i backlinjen men enligt tränarna är han något av en ledartyp. Det här är en guldklimp för Djurgården och Boskailo har i och med detta tagit över Sölvis tredjeplats i Tordmules rankning av mittbackarna.
Etiketter: Djurgården
2 Comments
Sölvi var riktigt dålig även mot Assyriska. Han låg bakom minst två av de insläppta. Kom helt fel i positionerna. Saknade tempo.
Kanske dax att släppa Quirino i sommar? Blir inte klok på den mannen. Kan för mitt liv inte fatta att han ska ha spelat i brasilianska landslaget. Det finns något som brukar kallas "bigger-sucker-theory". Kunde vi bli blåsta, finns det säkert någon annan klubb som också vill bli lurad. ;-)
Nej Sölvi får ta och visa upp något mer än en välinformerad källa på forum 1891 för att förtjäna en plats i startelvan.