Tordmule

Allt började med en sedvanligt ihålig artikel på FotbollDirekt. Ett enda pratminus av Paul pekade i CHOCKVINKEL-riktning, och för att få ihop det klippte man in förra veckans kritiska artikel om Tauer. Mest gammal skåpmat alltså, upprepat igen. Som en halvtaskig blogg ungefär.

Men det finns ju träd att fälla, pappersmassa att koka och tidningspapper att fylla, så det är klart att det till slut nådde de större publikationerna. Och den här gången kryddat med Djurgården Fotbolls VD Alf T Johansson.

Luften är klar och skön att andas ute på Tordmulens kobbe. Det är lugnt och fridfullt och man umgås värdigt med varandra. Det är nog betydligt mer stressigt att ha journalister som ringer och frågar om allt mellan gråsten och vågskum. Och det är bra med en rak kommunikation och att våga säga saker som alla kanske redan ser. Det mår både klubben och supportrarna bra av. Även spelarna, det såg man under Jonevrets freestajling på pressfrågor förra året. Men några saker kan vara bra att tänka på;

Det finns ingen anledning att prata med pressen om utfallet av ett träningspass (även ett sådant där långt träningspass som kallas träningsläger). Vi spelar om poäng och de tar vi på tävlingsmatcher inte på träningspass. Så prata gärna om tävlingsmatcherna. Men Lindholm - inte sära bara rispa.

När det är liten anledning för en tränare att kommentera sin verksamhet är det ännu mindre anledning för VD:n att kommentera detsamma. Från Alf vill vi höra om arenaplaner, sponsorer och kanske nyförvärv. Och om det nu står "samtal med Paul" på schemat behöver vi inte veta det. Det är helt normalt arbete och inget att orda om.

Djurgårdskarameller ska serveras till publiken, inte till pressen.

Etiketter: Djurgården

Jag som egentligen tänkte svänga ihop en mustig brygd om Jesper Blomqvist, blev rätt desillusionerad av gårdagens förberedelser och resultat. Först fick man höra om landslagets startelva - suck. Sedan trillade Norrköping kraftigt försenade ner till Portugal med magsjuka målvaker och av den värdefulla kraftmätningen skulle det bara bli ett träningspass med i värsta fall Bosse Andersson i Norrköpings mål. Och resultatet skulle inte betyda någonting, för vad är 6-0 mot ett juniorlag?

Nu blev det ju inte så. 6-0 hade inte betytt något, men 1-2 betyder en hel jävla massa. Och den eventuellt provspelande tysken för en defensiv mittfältsplats var i 90 minuter helt definitivt en provspelande mittback, en plats vi absolut inte behöver komplettering på. Oavsett om Kozica försvinner eller inte.

Det gjorde inte heller saken bättre med 1-2 i den andra matchen. Att Sverige inte funkar när inte Ljungberg funkar har vi sett länge, och Lagerbäck har bara brytt sig om att öva in ett spel som är baserat på Ljungberg. Så har det ju varit - med framgång - sen 1998. Det är tamejfan nästan obscent efter nio års landskampande. En plan B, en insikt om att även Ljungberg blir äldre, vadsomhelst. Som det är nu riskerar perioden 2004-2008 bli ihågkommen som när vi hade chansen, men sumpade den. Hade chansen bestående av en handfull spelare av hög internationell klass, födda i början på 1980-talet, en ovanligt talangfull kull, och matcha in och ge dem chansen. Om man säger så här, sådana spelare har vi sällan samtidigt. Men istället fryser han in och låser fast, nästan gör sig ovän med dem. Du sår vad du skördar. Inte Lars Lagerbäck. Han går kanske redan i år (om vi - fullt möjligt - missar EM) och tar förmodligen en hel spelargeneration med sig. Nästa förbundskapten riskerar att få börja på noll.

Etiketter: Djurgården, Svensk fotboll

2001 sprutade en liten 17-åring in mål för IFK Lidingö i trean (dagens division två) och tog dem inte bara till serieseger utan även sig själv till allsvenska vicemästarna Djurgården. Aziz Corr Nyang försvann sedan lite ur rampljuset men till sommaren 2003 hade han tagit sig fram till Djurgårdens startelva och var ännu inte 19 år fyllda. Han medverkade faktiskt i fem tävlingsmatcher med ett fantastiskt facit, fem segrar och 23-0 i målskillnad. Och vad jag minns hade medierna fullt upp med att skriva om Kim Källström som vanligt, denna unga svenskgambian verkade helt i det tysta.

Sedan kom ögonblicket som på sätt och vis var slutpunkten i Corr Nyangs DIF-karriär. Han fick starta mot Partizan borta ihop med en annan doldis i DIF - Rene Makondele. Tordmulen måste här göra ett avbrott för att tänka på vad som hade hänt om vi hade kunnat ställa upp med en ordinarie anfallsuppsättning. Nåväl, Makondele gjorde ett mål som gjorde honom till en gestalt i DIF-historien, Nyang byttes till slut ut fullständigt söndersparkad av europavana (cyniska) serber och kom aldrig riktigt tillbaka. Ett år senare lånades han ut till Åtvidaberg, stannade där ända över hela säsongen 2005 (men blev det inte något manko på sluttampen?) och stack sedan till Gambia för rekreation. Hösten 2006 återvände han till Sverige, var inte aktuell för Djurgården, och räddade istället Tyresö FF kvar i trean (gårdagens division fyra). 2007 ska han försöka ta upp Assyriska i Superettan igen.

Etiketter: Gamla spelare

Det här vädret har verkligen tvingat Tordmulen att överge vinterskruden och han går som bäst och funderar på vilken stil som gäller i vår. Först och främst är han tacksam över de billiga DIF-skorna, 450 kr i hockeybutiken. Sköna, välgjorda och stiliga. Framför allt redan inhandlade.

Etiketter: Tordmulens kobbe

Ingen blev glad av Djurgården värvade den 24-årige slovaken inför hösten 2004. Som konkurrens till den magnifike Andreas Johansson var han helt onödig, som hinder för att unge talangen Amoah skulle få mer speltid tyvärr alldeles för framgångsrik. På de problemtyngda platserna center och defensiv mittfältare var han ospelbar.

Efter ett halvår gick låneoptionen ut och Dovicovic återvände till sin tidigare klubb FK ZTS Dubnica, men vi mötte honom igen i CL-kvalet 2006 då han var reserv i Ruzomberok. Inte heller där verkar han ha lyckats fullt ut och för cirka tre veckor sedan gick han till ungerska ZTE Zalaegerszeg. Jag säger som Juraj, Egyelőre féléves kölcsönadásról, så mycket bryr jag mig om det.

Etiketter: Gamla spelare

Tordmulen lyfter värdigt på fjädrarna för "grått blir blått", årets DIF-kampanj av engagerade supporters. Skitsnygg sida och skön humor i galleriet.

Etiketter: Djurgården

Kanske 00-talets största kultspelare i Djurgården. Helt säkert den bäste avslutaren. Målmaskinen Gijsbertus Cornelis den Ouden lämnade få oberörda på 12 månader och 13 mål i blårandigt. Egentligen finns det inte mycket att tillägga om man har läst Simon Kupers eleganta reportage och porträtt av sin landsman i Offside från våren 2004, en artikel som även innehöll en av de värre sågningar svensk sportpress har skådat, Kupers lustmord på Fredrik Stenman. Kanske var sågningen ovan för oss vana vid svensk sportpress som annars är upptagen med att hitta chock och kuppvinklingar av spelare och tränares liv vid sidan av fotbollen, istället för bedömningar, hårda som mjuka, av deras fotbollsmässiga prestationer. Nåväl, den Oudens 2004 var aldrig i närheten så bra som hans 2003, och om det bara berodde på uteblivna passningar från Kim Källström får vi aldrig veta. Om den Ouden var en udda profil i den homogena svenska spelarmyllan - helt säkert.

I Holland går man mest och väntar på att den Ouden ska sadla om till elitdomare, men än så länge håller han igång i Eredivisies lägre skikt. Två år i ADO den Haag och sedan i höstas i Willem II Tilburg, han har tydligen ett slags rykte där nere, som en fattigmans holländsk Hans Berggren kanske.

Etiketter: Gamla spelare

Är ingen Liverpoolfan men dessa sågningar är ganska roliga.

Etiketter: Tordmulens kobbe

DIF blev ju nyligen tysklandskänt som erstligisten, men den liga jag hamnade i heter forum 1891. Och Jan "Tauer of Love" finns inte tillgänglig. Men det kan bli kul ändå. Med IK Tordmule mot ännu en ligaseger.

Etiketter: Tordmulens kobbe

Det verkar ju lite smålustigt det däringa spelet så jag har lagt upp ett lag, IK Tordmule. Följande spelare ska till en början göra mig rich and famous:

Daniel Andersson (HIF)

Matias Concha (DIF)
Tommy Jönsson (HBK)
Richard Ekunde (Gais)
Yousef Fahkro (TFF)

Rene Makondele (Gefle)
McDonald Mariga (HIF)
Kenny Pavey (AIK)
Daniel Sjölund (DIF)

Olivier Karekezi (HIF)
Ari da Silva Ferreira (KFF)

Etiketter: Tordmulens kobbe

De vanligaste kommentarerna kring min lista på klasspelare rör Daniel Sjölund, Lance Davids och Markus Johannesson. Som synes i inlägget nedanför är Daja ett gränsfall men i mina ögon på rätt sida gränsen, men det var inte oväntat att några skulle ifrågasätta det.

Länsman Davids har i mina ögon gjort några iögonfallande mål och t.o.m. matchavgörande mål men inte ännu riktigt dominerat spelmässigt över längre sikt. Men fortsätter han att trä in ett och annat viktigt mål i jämn takt kommer han såklart upp på listan ändå. Men jag vill se honom under lite längre tid.

Markus Johannesson är en spelare som rör upp känslor. Jag var mäkta imponerad av honom när han klev ner i backlinjen och fram till sensommaren 2005, men har sedan dess tappat en del förtroende. Att han har spelat innermittfältare större delen av sin karriär syns alltför väl och Markus satsar ofta på att vinna bollen, allt eller inget, istället för en lite mer avvaktande roll som försvarare där det ofta är viktigare att stå rätt och fördröja motståndaren. Detta sätts ofta i relation till att Toni Kuivasto ska vara "långsam", eftersom han förlorade en löpduell mot Luton Shelton borta mot Helsingborg, som ledde till insläppt mål. Jag undrar vilken mittback i allsvenskan som inte skulle förlora en sån duell. Johannesson var helt grym mot Ruzomberok hemma men jag skulle vilja se fler sådana säkra insatser än vunna 50-50 lägen på mittplan. För det är säkerheten som offras när Johannesson ständigt söker upp dueller.

--

Jan Tauer är nu ännu mer klar utan att vara helt klar, och Braunschweig-fansen når nästan brittiskt spirituella nivåer i sina sågningar. Det går knappt att hitta ett enda positivt inlägg. Min favorit: "Han kommer säkert hitta sin väg i Stockholm, från omklädningsrummet till avbytarbåset".

Etiketter: Djurgården

Snart är allsvenskan här och funderingar kring spelarna i dagens Djurgården känns mer och mer relevanta. Helt enkelt viktiga tankar att ha i hjärnan så man kan rabbla direkt om man så blir väckt mitt i natten.

Här är Tordmulens klasspelare i DIF:
Matias Concha (inga misstag - tårdrypande klass)
Toni Kuivasto (100% fokus)
Johan Arneng (höga krav på sin omgivning - högst krav på sig själv)
Andrej Komac (gör det svåra enkelt)
Mattias Jonson (lagets hjärta)
Jones Kusi-Asare (löper enormt mycket och gör mål)
Daniel Sjölund

Jag blev själv förvånad när jag skrev det sista namnet. Men sedan Daja blev skadefri förra sommaren och sakta blivit helt ordinarie har han gjort färre och färre misstag, utan att offra de egna initiativen. Träningsmatcherna under våren har också sett lovande ut. Och till slut kanske denna 24-årige veteran kan blomma ut i den höga allsvenska klass som han har alla förutsättningar att hålla.

Etiketter: Djurgården

Olika källor lyfter fram hur dåligt Jan Tauer rankas av tyska tidningen Kicker. Här kommer lite mer fakta upp på bordet. Betygen kan för övrigt beskådas här.

Som synes på länken rankas Tauer på 192:a plats av 193 möjliga. Dock så gäller listan bara de med mest speltid, alltså är Tauer "näst sämst" av de "ordinarie". Han har 18 betygsatta matcher av 25 möjliga, för att komma med på listan måste man ha blivit betygsatt i minst 13 matcher, dvs mer än hälften av matcherna. 2. Bundesliga som sådan engagerar annars upp mot 400 spelare.

För det andra är hans betygsnitt 4,28 på en skala 1-6 där 1 är bäst. Inte alls dåligt faktiskt då 2. Bundesligas allra bästa spelare Federico i Karlsruhe har 2,62, en skillnad på endast 1,66. Med andra ord är spannet väldigt smalt och en relativt liten skillnad mellan de bästa och de sämsta i denna liga.

För det tredje försöker Kicker använda samma betygsskala för 1. Bundesliga som 2. Bundesliga. Då kan man se att Tauer med sina 4,28 bland annat går jämnt med Paraguays landslagsman Nelson Valdez (bekant från VM) i Dortmund, som har 4,29.

Slutsats: Kickers betyg visar att Tauer inte på något sätt tillhör toppen i 2. Bundesliga, men att skillnaden mellan topp och botten inte är så stor. Att betygen inte säger allt syns också i de låga betygen till en del spelare som skulle dominera allsvenskan totalt, till exempel Valdez men också stjärnor som Mehdi Makavikia (4,25) eller Halil Altintop (4,05).

Etiketter: Djurgården

Enligt newsclick är Jan Tauer klar för Djurgården. Priset blir 50 000 Euro och kontraktet gäller till 31 december 2009. Dessutom ska Braunschweig och Djurgården förhandla om gemensamt träningsläger i Sverige i sommar.

Hann jag före de stora drakarna med denna ogenerade översättning? Jag tror det.

Etiketter: Djurgården

Idag hoppas vi såklart att få se Jan Tauer i Djurgårns backlinje. Och det är rätt givet att en spastisk Iggy Pop i leopardskinnsväst och hockeyfrilla redan har gjort en låt om honom.

Raw Tauer is sure to come a runnin to you
Raw Tauer got a magic touch
Raw Tauer is much too much

Jag ger er Iggy & the Stooges - Raw Tauer.

Etiketter: Djurgården

Alla känner redan till omständigheterna kring Andreas Johanssons byte till Djurgården, hur AIK bytte bort honom och en miljon kronor mot Sharbel Touma, som sedan aldrig lyckades i Solnaklubben samtidigt som de sjönk djupare och djupare. Det är ingen mening att vara efterklok för det var självklart helt omöjligt att förutspå denna utveckling, men väl i Djurgården gjorde Adde 37 mål på fyra säsonger i allsvenskan. Enligt hans presentation på Premier Leagues hemsida hela 45 mål. Tyvärr ger inte statistikfunktionen på dif.se något närmare svar.

Säsongen 2004 bar han Djurgården i stort sett på sina axlar och lotsade in oss till cupguld och fjärdeplats, en prestation som har hamnat lite i skymundan av de fantastiska 2002 0ch 2003. Därefter lämnade han allsvenskan för att tjäna betydligt större pengar i engelska andraligan hos Wigan, som i sin tur tog steget upp till Premier League. Där har Adde aldrig blivit riktigt ordinarie men jag unnar honom verkligen att krama ur så många pund som möjligt ur utlandskarriären. Nu är det snart 2,5 år sedan han lämnade Djurgården och vi har ännu inte hittat den där offensiva mittfältaren med det snabba steget som kan ersätta Adde. Kanske får vi vänta till den dag Adde återvänder. Om han nu gör det.

--

Detta är det 100:e inlägget på bloggen. Och fortfarande finns det så många gamla spelare att skriva om.

Etiketter: Gamla spelare

Igår tog sig FC Köpenhamn och Bröndby till final i vår skandinaviska svampliga, och de vita lejonen på Parken har därmed chans att ta sin tredje raka seger i ligan - ett otvivelaktigt bevis för FCK:s dominans i Skandinavien. Rosenborg får ursäkta. I övrigt har man kunnat se att danska lag (tre lag i semifinal i år) nog är lite bättre svenska och norska, och att norska lag faktiskt har varit lite av en besvikelse trots att de kommer från den högst rankade ligan.

Royal League letar fortfarande efter sin naturliga form, och det är tveksamt om det blir någon mer säsong. Årets upplaga närmade sig dock idealet då man lade stort fokus på att spela av hela gruppspelet innan jul. Bra så, fortsätt med det. Det var också en bra idé att spela igång ligan fortast möjligt efter de svenska och norska ligornas slut. November och december är mycket bättre fotbollsmånader än snöiga februari.

Förra upplagans stora nyhet, att slopa gruppspel två, var också en bra idé. Kvarts- och semifinaler ger en lämplig mängd matcher och är lätta att överskåda. Om det ska vara hemma-borta möte eller endast en match som i år spelar mindre roll. Men så långt två förändringar som har varit förbättringar.

Tyvärr har en förändring skett till det sämre, det tidiga slutspelet i Royal League. Varken klimat eller intresse är optimalt i slutet av februari och början av mars. RL 2005 var här mycket bättre med finalen först i början av juni om jag minns rätt. Väldigt få av RL-lagen spelar i Europa efter nyår så anledningarna att spela matcher i mars (de är tänkta att fungera som uppladdning för Uefacup och Champions League-matcher) är få. Kvartsfinal i april, semi och final i maj vore en mycket mer intressant lösning.

Alltså - spela klart gruppspelet innan jul, sedan ett långt uppehåll och dra igång slutspelet först när spelet i de inhemska ligorna är igång i april, är mitt recept för ett mycket mer spännande Royal League, en tävling som är viktig för de skandinaviska och inte minst svenska lagen. Låt den inte gå under på grund av dålig planering.

Etiketter: Svensk fotboll

Med 30 dagar kvar till den allsvenska premiären förfrös Tordmulen nästan fötterna i ett dimmigt Märsta bara för att få genomlida 90 minuters fotboll av div 1-klass. Var Siggi ens där eller är det Paul som sköter skutan? Här är vad jag såg.

På mittfältet måste DIF komma på hur de ska använda den offensiva trean. Arbetsbeskrivningen idag verkar mest bestå av "en kille defensiv, tre offensiva" men det måste nog till lite mer taktiska finesser än så för att det inte bara ska mynna ut i fem killar bak och fem killar fram. Ska en av kantspelarna kanske kliva in lite i banan, och hur ska arbetsfördelningen mellan de två centrala se ut, kanske ska "tian" kliva lite snett bakåt för att inte de två ska hamna på linje?

Tyvärr faller tre spelare helt ur ramen, Kozica, Stoltz och Quirino. Deras prestation är alldeles för dålig. Kozica ser mest ut att inte vilja spela fotboll alls och ser helt omotiverad ut. Jag ser ingen framtid i Djurgården för honom. Robert Stoltz har det inte lätt och ser ut att ha drabbats av en mental låsning, varje gång han ställs inför val på planen väljer han det felaktiga alternativet, och utför det för löst. Quirino ser helt enkelt inte ut att räcka till mot Valstas försvar. Bollar dämpas inte och passningar slås fel.

Christoffer Karlsson ser ut att ha potential. Kommer ganska bra i positionerna, jobbar och sliter. Han behöver bättre stöt på passningarna vilket säkert går att träna upp och trots sin digra superettarutin är han alldeles för naiv i närkampsspelet, han låter motståndarna vända upp alldeles för lätt när det borde kosta dem en smäll, eventuellt en fulsmäll. Är Superettan så snäll undrar man, för det här känns som klassiska juniormisstag.

Tre spelare står ut över mängden, och som av en slump är det också de tre som är närmast startelvan mot BP på långfredagen. Pa Dembo Tourray, Andrej Komac och Mikael Dahlberg står för få misstag, många vunna dueller och proffsig inställlning. Man förstår varför de har kommit längre i sina karriärer än de flesta andra på plan.

Patrick Amoah gör även han en bra match. Överstegsfinterna sitter tajtare än benskydden, och han förlorar sällan bollen. Avsluten i form av distansskott är inte så välriktade men det är glädjande att se Djurgårdens ende supertalang i grym matchvikt (efter rykten om övervikt i Assyriska förra säsongen) göra en bra fotbollsmatch. Han kan inte ligga långt efter Batan, Davids och de andra i kampen om ytterplatserna.

Slutligen den mest överraskande insikten för en frusen Tordmule. Sölvi Ottesen stod med ninjaspråk för en ofresh insats. Mannen är populär i DIF-kretsar men man undrar om det till stora delar beror på den legendomspunne Icelandic Nesta på forum 1891. Mot Valsta kommer han ideligen i fel position och tvingas till andrahandslösningar. Fysiken och duellkraften har han onekligen, men han jobbar inte för att komma in i lägena i bästa möjliga position. Kanske lider han precis som Kari Arnason gjorde av bristande speluppfattning, för det ser inte ut som att det "bara" är bristande positionsspel. Skillnaden mot mannen bredvid honom, Dennis Boskailo, är slående. Det här är första gången jag ser Dennis live-live och jag blev djupt imponerad. Förutom att han är lik Matt i Nip/Tuck är han en strålande mittback. Bekväm med bollen, ansvarstagande i spelet genom att slå passningar med en baktanke, jobbar alltid för att komma in i nästa situation med bästa möjliga odds och vinner dueller. Jag kunde inte avgöra om han även styr i backlinjen men enligt tränarna är han något av en ledartyp. Det här är en guldklimp för Djurgården och Boskailo har i och med detta tagit över Sölvis tredjeplats i Tordmules rankning av mittbackarna.

Etiketter: Djurgården

Tack till PJM på forum 1891 som grävde fram länken hos Sunnmörsposten.

Etiketter: Djurgården

Någon försökte lansera smeknamnet "Sveriges enda fungerande PC" för Pär Cederqvist. Det gick... sådär. Det var trots allt 2003 och inte 1993. Men han var en målskytt. 17 mål på 20 matcher för Värnamo 2002. Vann Östers interna skytteliga såväl 2004 som 2005. En hel dal baljor för Åtvidaberg när han var utlånad dit 2003 också. Den gemensamma nämnare för dessa framgångar var nog att de inte skedde i allsvenskan, och därmed passade han inte i Djurgården. När Geert såldes 2004 trodde nog många att Cederqvist åtminstone skulle få chansen i några matcher. Men DIF värvade den ultimata nian Tomas Backman istället. Och därmed var det adjö.

2006, åter i allsvenskan och åter få mål gjorda, lämnade han Öster för norska Raufoss under sommaren. Därefter bar det iväg till Walsall och en gammal tränarlegend, herr Peng.

Etiketter: Gamla spelare

I januari 2003 skulle tre unga spelare, Bala Musa, Andreas Dahl och Richard Spong komma till DIF för att provspela i samma veva som Kenneth Storvik och Daniel Sjölund blev klara för klubben. Vad som hände med Musa vet jag inte, Andreas Dahl kom aldrig till provspelet efter att Helsingborg agerat snabbt, men Richard Spong fick ett kontrakt med DIF. Och Kenneth Storvik var tvungen att riva det påskrivna kontraktet. På svenskafans skrev någon att han spelat mot Spong i S:t Erikscupen och knappast varit imponerad.

Med tiden blev också DIF allt mindre imponerade. Det blev bara två matcher i allsvenskan, båda förluster. Under hösten 2004 var han nära en utlåning till Norrköping ihop med Sjölund, men det strandade på kontraktsvillkor. Efter säsongen blev det ändå Norrköping där han 2007 för tredje året i rad ska försöka få igång återtåget till allsvenskan hos den gamla storklubben.

Etiketter: Gamla spelare